I slutet av förra veckan började jag känna nån form av dålig vag känsla på insidan av höger knä. Jag tänkte att, jaha, det kom som ett brev på posten efter ganska mycket tuff uppbyggnadsträning de senaste veckorna, ofta tre pass om dan. Jag tänkte då att jag helt enkelt får vila från löpning, cykel och skidor. Men det gick ju inte riktigt, jag gav mig ut på skidor och tänkte att jag bara kan staka och att det blir bra träning för överkroppen. Till saken hör att jag ju inte är mycket av en skidåkare som de andra i laget, jag är en riktigt glad amatör som kör med klistertejp och snabbglidvalla (sån där skoputsburk).
Men Åhh Haha! Som så många gånger förr så öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag upptäckte att man ju kan staka överallt (nästan) om man bara tar i lite och ökar frekvensen när man ska uppför. Och det är dessutom skitkul o se hur branta backar man pallar med : )
Så nu 5 dagar efter mitt nyuppvaknande kommer jag stakandes (ganska tekniklöst säkert) som en idiot inför en uppförsbacke och skrämmer alla andra glada skidamatörer med mitt dödsgny och dräggel när jag äntligen på maxpuls tar mig över krönet.
Det där med att göra saker med måtta är nog inte riktigt min grej tror jag : )
En bra sak med skidåkning med, är att man får sitta i bilen sen o dricka choklad och äta macka, när man kontemplerar över hur passet var.
Känslan i knät är borta nu med, så nu är det fritt fram för annan träning igen. Ha det gott, vi hörs!
//Christian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar