Haglöfs Åre Extreme Challenge 2013

Ojojoj! Vad det har tränats, laddats, och fixats ute i multisportssverige inför den här tävlingen : ) Jo och så är det ju Nordens största multisporttävling med. I år var det drygt 460 deltagare som träffades i Åre sista lördagen i juni för att njuta/slita.

 

Första växlingsplatsen, nedanför Åre torg

 

Tävlingen börjar med paddling i Indalsälvens forsande vatten över Åresjön in på stranden nedanför Åre by. Därefter en tuff/fin löpning upp på toppen av Åreskutan med drygt 1000hm att njuta av. Efter man rundat toppstugan så bär det av ner mot Huså för att sätta sig på cykeln och cykla tillbaka in till Åre och målgången på Åre torg. Det hela tar någonstans mellan 5h och 6min (Björn Rydvall, vinnare HÅEC 2013) och 10h och 19min då siste godkände deltagare var i mål. Starten går kl 08 och målet är öppet till kl 18.30.

 

Ilägget nedanför Tännforsen

Så där stod jag och Martin (min support) kl 7.30 nedanför Tännforsen, sveriges största vattenfall. Vackert! Och avtagande nervositet för varje minut, eftersom ju närmre starten man kommer desto mindre möjlighet har man att ändra nåt med utrustningen eller tänka på detaljer för växlingarna mellan disciplinerna. Tjoff! Där gick starten, tokintensiv paddling inledningsvis för att komma hyfsat bra in mot forsen och sen hitta en bra våg att ligga på. Jag kände mig stabil i forsen och kunde ligga på bra med ordentlig paddling. Tyvärr blev jag paddlandes själv över sjön på slutet, det tar mer energi än om man bitvis kan ligga på någon annans svallvåg. Jag höll mig topp 11 under hela paddlingen och påbörjade löpningen uppför skutan, rätt pigg faktiskt!

 

I början av skutan upp, Bild: Erik Pütsep

 

Jag blev omsprungen av några och jag sprang själv om några och två bröt tävlingen under löpningen. Det ledde till att jag nu låg 10a när det var dags för växling till cykel.

Växlingen i Huså till cykel

 

Ut ur skogen upp på vägen, Martin springer med, hejjar och filmar. Tack! Det peppade.

 

I Huså stod Martin med cykelskor, hjälm, salttabletter och gel, mmm gott! Upp på cykeln och iväg. I början av cyklingen kände jag mig pigg i cykelbenen. Jag körde på i min takt. Men när jag började få rejält motstånd i stigningarna en bit in cyklingen kände jag att krafterna började sina. Olof i Karlstad Multisport går om mig och får punka. Nej! Skriker jag när jag passerar honom. Till i år var banan omgjord och tillförd en extra stigning ovanför Björnen innan man fick cykla ner mot E14 och in mot Åre by för att trampa upp för den sista stigningen innan downhillsektionen ”Getrappet” och målgången på Åre torg. I stigningen ovanför Björnen var krafterna tyvärr ordentligt reducerade. Jag slet på, sprang med cykeln över myrpartiet efter stigningen. Fick lite respit i utförscyklingen ner mot E14. Ouch! Kramp, när jag hoppade av cykeln för att ta mig över ett krångelparti. Jag tvingade mig själv att fortsätta framåt och tillslut släppte det. Men nu hade jag bara en fart i benen.

 Kraften börjar sina på riktigt i början av stigningen vid Björnen

 



Olof kommer ikapp igen med sin nya slang. Pshyssshy! Hör jag bakom mig, och jag tror att Olof svor. Punka igen? Frågar jag. Ja säger Olof bekymrat. Har du en slang? Frågar han. Jajjemen! Jag hoppar av cykeln och plockar fram min slang och kolsyrepatron innan jag fortsätter. Vi ska ju köra SM ihop nu i juli så vi är ju liksom lite team ; ). Jag hinner se några närma sig i spåret bakifrån. De närmar sig mer och går om. Den här gången kunde jag inte göra något åt Fredrik och Ulf (Team Sthlm Extreme) eller Pär (Sportson Skövde), inte heller Anders (IKSU Multisport) när de passerade mig i början på den sista stigningen mot Getrappet. Jag gick i mål på en 19e plats. Jag gjorde en bra tävling i stort, för top20 är bra när hela multisportsverige är samlat. Sverige tillhör ju dessutom världseliten. Så jag är nöjd med insatsen på sätt och vis. Men nu börjar utvärderingen av vad som hände när energin tog slut i slutet av cyklingen. Och sen börjar träningen för nästa års kraftprov. Yes!!! Man får aldrig nog!!!
 

Törstig, trött, och i mål!!!

 

Morgonen efter tävlingen upptäcker jag att mitt bakdäck är punkat! Ojoj, hade vart trist och cykla på fälgen in i mål, haha!

Tack Mats och Natasha, alla funktionärer och alla medtävlande för en toppen tävling och tack Martin för bästa supporten.

//Christian

Kajakdagarna 2013

Tredje helgen i juni hölls de årliga Kajakdagarna vid Sjöhistoriska muséet. Vi var där ihop med Outnorth och visade våra tävlingsprylar med bl.a. EPIC surfskin V12 och nya Suunto Ambit 2.

Bilden är bra, men inte från Kajakdagarna : )
 

Till skillnad från förra året då regnet nästan oavbrutet stod som spön i backen så sken nu solen. Och det höll i sig nästan tills tält och allt var ihoppackade på söndagen. Men bara nästan, en riktig åskskur dök upp när vi packade ihop.

 

Det blev mycket prat om den nya klockan, Ambit har till 2an bl.a. hottats upp med längre batteritid och mer avancerade höjdmätnings och navigeringsfunktioner. Som gör 2an till en än mer stabil och exakt verktyg på tur och träningspass. Man kan nu även använda sig av ett multisportläge om man tränar olika discipliner under samma pass. Då kan man byta disciplin utan att behöva starta ett nytt pass, och sen får man resultatet uppdelat i disciplinerna på Movescount. Det är bra om man gillar sånt : )

Andra bra nyheter är tillbakanavigering till startpunkt och möjlighet att ladda ner olika appar, ex. platsangiven sol upp och nedgång. Det jag saknar lite än är möjligheten att ”back track”:a i sitt eget GPS-spår. Men det dyker förhoppningsvis upp i en mjukvaruuppdatering längre fram, och det där med mjukvaruuppdateringar ger en grym styrka eftersom hårdvaran i klockan öppnat för så stora möjligheter. Om man har en bra idé så kan man försöka att få gehör för det hos Suuntos support.

 

 

En annan cool grej på Kajakdagarna var alla SUPar, alltså Stand Up Paddle -boards. Att paddla ståendes med fotsulornas friktion mot brädan som enda mothåll ger en skön vridstabilitetsträning i hela kroppen och framförallt i underbenen tycker jag. En del av kroppen som man ofta glömmer bort i sin vanliga träning. Det fanns både ranka tävlingsSUPar och stabila motionsSUPar att testa. När man börjar få in lite teknik på SUP så kan man svänga genom att hoppa bak på brädan så att fören reser sig och med ett paddeltag vrider man runt hela kalaset 180 grader. En skön känsla, om man står kvar på brädan ; )

 

Tack alla ni som besökte oss för en trevlig helg, och ett speciellt tack till alla mina likar, kajaknördarna, det är alltid lika kul att få stå och prata släproder, andrastabilitet och sånt med er. Och tack Outnorthgänget! Ledsen att det inte blev nån burpeestävling i år men vi planerar att komma och köra en sån nere i Kalmar vart det lider här ; )

//Christian

 

Shit vilken ö!

Korsika är ju rena rama paradisön! Jag hade förväntat mig mycket grönt och mycke berg, men jag såg inte framför mig att det skulle blandas med lysande blå/turkos vatten och vita stränder.

 

Vi var där en vecka i maj för att träna hårt inför ÅEC och Gold Rush Adventure Race och reka terrängen för ev. kommande tävling Raid Corsica 2014.

Vi hade med oss mtb packade i fantastiskt smarta lådor från Thule som vi fått låna av Bäste Peter på Trek.

 

 

Tack för skjutsen till planet far! 

 

 

Den mesta cyklingen blev på väg i brist på bra mtb-leder där vi bodde (I´ll Rousse, NV Korsika). Vi körde dock ett par turer ut i bushen, en av dem blev till ett riktigt orienteringsäventyr, tills vi upptäckte att stigen vi trodde vi var på egentligen var en gräns på kartan, då blev det ut på vägen och hem. Behöver jag säga att lagets förstenavigatör inte var med på lägret…

Löpningen blev även den fantastisk med många höjdmeter och fantastiska vyer.

 

 

Vi fokuserade även på en del styrketräning mellan långpassen. Då körde vi mycket bål och prehab fot/knä/höft. Det är viktigt att trimma muskulaturen kring lederna, inte bara de stora utförarmusklerna, har jag hört! Tack alla fantastiska sjukgymnaster och idrottsfysiologiskt överintresserade man mött under åren : )

//Christian

På pallen efter 22 timmars sufferfest!

För två år sedan fick jag möjligheten att köra Nordic 24 i 4-mannalag tillsammans med cykeltidningen Kadens. Tävlingen är en 24 timmar lång MTB-tävling där man ska köra så många varv man kan på en 16 km lång bana. När jag körde i lag så var det en på banan åt gången så det blev mer vila än cykla. Tävlingen var ett riktigt kanonarrangemang och tanken väcktes att jag skulle vilja köra solo. Sagt och gjort, nu två år senare var det dags att se om jag pallade att cykla MTB på en krävande bana i 24 timmar. Håkan var med som support för att langa dricka och mat, serva cykeln och se till att jag kämpade på. Vi körde ner på fredagen till Holte som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Inkvartering i en gymnastiksal och mjukkonserv till middag, vi är ju inte smålänningar för inte.

Håkans och min sovruta.

Tävlingen startade kl. 12 på lördagen. Vår plan var att jag skulle starta i ett ganska lugnt tempo för att orka mala på under hela tävlingen. Tanken var att inte ta så långa stopp utan hålla cykeln rullande. Vi trodde på taktiken och Håkan skulle inte berätta hur jag låg till förrän efter tidigast 6 timmar. Jag ville absolut inte bli stressad att dra på mig mjölksyra för tidigt. Vi höll oss till planen och jag körde de första 6 varven i ett lagom hårt tempo. De 6 första varven gick alla under 60 minuter och jag låg topp 10. Jag försökte köra smart och spara energi så gott det gick. Cykeln, min heldämpade TREK Superfly Elite 100 gick, förutom en pyspunka som en dröm.
På sjunde varvet slog vädret om. Det började åska, himlen öppnade sig och det blev kallt och vansinnigt blött. Hela banan var tidigare cykelbar men nu förändrades allt. Stigarna som tidigare varit fina förvandlades inledningsvis till strömmande bäckar med decimeterdjupt vatten. Allt eftersom timmarna gick blev det mer och mer lerigt och tyngre och tyngre att ta sig fram.

Middag och klädbyte efter 7 varv.

Ösregnet avtog mot slutet av det sjunde varvet och jag åkte in i depå för att äta middag och byta kläder. Jag var rejält kall och många i solotältet tog nu en längre rast. Ut igen i leran och putta cykel! Varvtiderna ökade nu från dryga 50 minuter till mellan 90 och 100 minuter och stora delar av banan var nu och skulle förbli omöjliga för mig att cykla. Bitvis var leran så tjock att däcken samlade på sig så mycket lera att de kavlade av sig leran mot framgaffeln och ramen. Cykeln var vidrigt tung att putta. Det var lerigt när jag var här för 2 år sedan också men detta var något helt vidrigt. Jag åker aldrig hit igen utan rejäla lerdäck. Mitt stora glädjeämne under natten var mina helt fantastiska strumpor. När jag bytte kläder efter 7 varv drog jag på mig mina knähöga SealSkinz. Jag var blöt och kall om fötterna då. Men med de strumorna kunde jag klafsa runt i vatten och lera under mer än 12 timmar utan att bli varken blöt eller kall. Helt fantastiskt. Dessutom andas de så fötterna höll sig torra och fräscha. Mitt i natten tror jag att jag sa till Håkan att jag skulle gett Johan på Nordic Trade som försett oss med strumporna en lerig puss som tack om han varit på plats.
Vid halv två stannade jag och käkade lite soppa och var nu rejält sliten. Handleder, händer och överkroppen hade tagit stryk. Jag låg sexa och beslutade mig för att gå in och vila i knappt 30 minuter. Håkan väckte mig med kaffe och jag fortsatte att cykla och putta cykel i mörkret. När solen gått upp fick jag veta av Håkan strax innan varvning att jag klättrat till en tredje plats under natten. De framför hade alltså vilat mer och taktiken verkade funka. Jag började nästan gråta, både för att jag var glad över att det gick så bra men kanske framförallt för att jag nu var tvungen att slita ännu hårdare för att inte tappa pallplatsen. Håkan såg dessutom till att liverapportera på vår facebooksida. Jättemånga skickade hälsningar och hejade vilket var grymt kul.
Håkan gjorde ett lysande jobb och såg till att jag kämpade på och jag fick ny energi av solen och av den hägrande pallplatsen. Efter 15 varv och knappt 22 timmars lidande så stannade jag till i växlingsområdet. Håkan och jag kollade resultatlistan både en och två gånger och konstaterade att det var klart. Även om jag körde ett varv till så skulle jag hamna på en tredjeplats och de närmast bakom skulle inte komma ifatt mig.
Trött och grymt nöjd kunde jag rulla i mål som 3:a av 66 startande i den jobbigaste tävlingen jag kört hittills.

Mål!

Den här tävlingen är en riktig höjdare och jag hoppas fler Svenska cyklister hittar hit.

//Danne

Nya hjälmar & nya glasögon.

Sedan någon vecka tillbaka har vi nya hjälmar och nya sportglasögon. Vi kommer köra med Rudy Project och vi kör knallgult! Kul med lite starka färger när vi varit så väl kamouflerade under så många år. Hjälmen är modellen Windmax. Den är lätt, väger bara 220 gram, sitter som en smäck och känns knappt på huvudet. Att ha en lätt och skön hjälm är jätteviktigt i långa tävlingar. Tråkigt att bära runt på en massa onödig vikt på huvudet eller i ryggsäcken. Det följer med 2 skärmar så att man kan vara "rätt" klädd både på landsvägen och i skogen. Jag har haft en hel del hjälmar och kan med lätthet säga att detta är den skönaste hjälm jag kört med hittills.
Glasögonen heter Genetyk och så här långt levererar även de med besked. De blå linserna är riktigt bra när ljusförhållandena växlar, som de alltid gör i skogen. Dessutom är de sköna och sitter bra. När ljuset blir för svagt får vi byta till klara linser.
Jag kommer köra tävlingspremiär kombinerat med långtidstest av prylarna nu till helgen. Skall nämligen köra Nordic 24, en 24 timmar lång MTB-tävling där det gäller att köra så många varv som möjligt på en ca. 15 km lång bana.

Christian visar upp nya prylarna och en ganska dålig rakning:)

//Danne

Nu nalkas ljuva ÅEC : )

Jaha, förberedelserna för en kul tävling är i full gång. Åre Extreme Challenge går av stapeln sista lördagen i juni. Igår var jag och tränade med Emil i FJSlaget. Vi körde ett kombipass med paddling, löpning, cykel, à la ÅEC.

Det är gött att träna med nån som är så s***** stark! Då vet man att man inte behöver åka hem med tråkigt låg laktatnivå. Vi tränade i Huskvarna och jag måste säga att deras löp- och mtbspår nog tusan slår våra fina i Eksjö. För de har ju höjdmetrarna också...

Surfskiutvärdering, V10L kontra V12, snillen spekulerar : )

Solnedgång över Vättern, på väg hem till Eksjö.

Tack Emil med familj, det är alltid lika trevligt o ses!

//Christian

Idrottsmedicinskt vårmöte

I slutet av april var jag och Emma i Jönköping på idrottmedicinsk förenings vårmöte vid Högskolan i Jönköping, som varade i fyra dagar. Vi som lag var ditbjudna i rollen som idrottare för att dela med oss av vad vår idrott kräver av oss och hur vi tränar mm.

Ok jag erkänner direkt att Emma höll i det mesta av snacket, jag svarade på frågor mer av allmän karaktär typ: ”Hur tränar ni och hur får man ihop all träning”.

Förutom att dela med sig av sina erfarenheter så hade man även möjlighet att lyssna på andra Idrottares föreläsningar. Två av mina absoluta favoriter blev flertaligt VM-medaljerade Sofia Paldanius (paddling) och världsmästaren i orientering 2009 och 2011 Helena Jansson. På deras föreläsningar satt jag och sög åt mig som en svamp och ställde massa nyfikna frågor efter.

 Tack Björn Alkner, Fredrik Bredberg och Tommy Friman för inbjudan. Vi kommer gärna igen!

 

//Christian

Nordic outdoor

NO (Nordic Outdoor) hölls på svenska mässan i Göteborg. En gigantisk mässa som var en blandning mellan försäljning/uppvisning av allt mellan himmel och jord samt en lekplats för vuxna (med barnasinnet kvar).

 

 

Vi (jag och Christian) bidrog med ett glatt humör, deltagande på hinderbane-race, icebugg trailrun, visade upp vår utrustning och försökte framföra hur bra vi tycker våra sponsorer är!
Det är roligt när man jobbar med bra grejer, det är så lätt tala väl om dem :-)

 

Jag kan verkligen rekommendera att komma dit nästa år och ta med barnen.
Det finns något att göra för hela familjen tex prova på stand up paddling, skim- water surfing, höghöjd klättring, bouldering, kajak paddling i bassäng, glass, mat och intressanta föreläsningar från äventyrare.

Mässan varade i 3 dagar och gav möjlighet att träffa mycket trevligt folk säljare såväl som köpare och det är alltid lika trevligt att jobba med personalen på OutNorth!

Hoppas vi syns på kajakdagarna i Stockholm 15-16 Juni

/Martin

Fair Enough

Sent omsider kommer här rapport från outnorths mässa i Bodafors där vi nu traditionsenligt deltog! (Eftersom det är andra året är det väl att anse som en tradition?) Outnorth adventure var på plats med mtb och kajak och Danne och Håkan. Vi hade dessutom fixat en enkel prova på tävling i form av kontrollplockning i närområdet där några kontroller fick tas med kanot eller kajak som fanns att låna. Det var få som nappade på erbjudandet men de som var ute hade mycket roligt!
Under mässdagarna så höll även Danne föredrag om aktivt friluftsliv, med lite puls. Det var uppskattat av många.
Vi hann även med att ge alla utställare och anställda på outnorth ett rejält träningspass i form av en hinderbana i terrängen. Det var roligt att se kämpaglöden hos många deltagare!!
Många frågor kom i montern att handla om surf-ski, mtb-ol och inte minst terränglöpning. Det verkar glädjande nog som att fler och fler ser tjusningen i att springa i vår vackra natur istället för mellan husen på asfalten! Just nu skulle jag starkt rekommendera till Er alla att ge Er ut i ert eget tempo i skogen och löpa! Värmen och dofterna som nu fullständigt rusar in i näsan på en gör att man känner sig starkare och mer positiv än på länge!

//Håkan

MTB-O helg i Eksjö

Nu i helgen var det två tävlingar i MTB-O i Eksjö. På lördagen var det medeldistans och tillika öppet DM och på söndagen Sprintdistans och första deltävlingen i Svenska Cupen. Jag körde min första tävling förra året när det var DM i Växjö och hade en silvermedalj att försöka försvara.
Lördagens tävling började med flera kontroller med mycket korta avstånd. Rakt in i hetluften alltså. Jag hade ganska svårt att komma in i kartan i början. Tempot var högt och ovanan var stor men det gick ändå hyfsat. Gjorde någon liten bom och tvingades sänka cykeltempot lite väl mycket bitvis. Allt eftersom tävlingen gick så kom jag mer och mer in i det, dock så började det kännas att benen inte var riktigt vana vid det här. Cykeln gick riktigt bra i de steniga och rotiga partierna. Jag lyckades hålla ihop det ganska bra och blev femma totalt, vilket räckte till en bronspeng i DM.

Min TREK Superfly 100 Elite klar för race.

Söndagen var sprintdistans och vi skulle köra 8540m på stigar och vägar. Här skulle det bli full fart och jag förväntade mig många kontroller och intensiv orientering. Jag hade det lite lättare att komma in i orienteringen från start och jag körde jämnt och ganska hårt. Gjorde egentligen bara en bom på knappt en minut. Hade även lite svårt att hålla farten på slutet när jag blev trött och det var mycket orientering. Allt som allt så blev det en bra tävling och jag är nöjd med resultatet som tyvärr blev en retfull fjärdeplats. Självklart finns det en massa saker att förbättra efter tre tävlingar, några små på materialet, lite mer på konditionen och styrkan och självklart även på orienteringen och tekniken om jag ska kunna vara med och kriga allra längst upp.

Tight som bara den och varje sekund räknas.

//Danne

Race-rapport Keb Classic

Jaha, då var det gjort. Kanske inte riktigt på det vis man hade sett framför sig, men än dock avklarat. Istället för luftiga kamvandringar, spektakulära firningar, blåa glaciärer och vita rännor blev det tävling i 30 m/s i byarna, tidvis noll sikt, flatljus, drivsnö blandat med vindpinad skare och allmän missär i stormen. Men allting har sin charm…

Dag 1 var det en solo-sprint. Både Jens och jag ställde upp. I samma ögonblick som starten gick och jag tog ett första springsteg så for min skida av och åkte iväg några meter framåt. F-n! Där gick den sprinten. Fipplade ett tag med att få på mig skidan och sen försökte jag springa ikapp. Det gick så klart inte. Men jag håll avståndet upp till toppen. Snabbt byte och sen utför. Det var dåligt flaggat och helt plötsligt hamnade jag i fel ränna! Kom ned på fel ställe, fick ta av mig skidorna och springa på ljungen runt till varvningen. Många minuter förlorade. Ut på varv två som innehöll en via ferrata och en firning. Genomförde dessa helt okej och kunde sen gå i mål, som trea (av tre) i damklassen. Förhoppningsvis var nu helgens misstag gjorda…

Nästa morgon, dag 2, var det start för lagklassen och två-dagars tävlingen. Starten gick kl 8. Banan hade kortats av och dragits ned i höjd för att inte släppa ut oss alldeles för långt på fjället i stormen. Hängde på bra nästan ända upp till första toppen av Kebnetjokka. Sista biten längs kammen så var det rent ut sagt läskigt med vinden. Fick stå och hålla i sig med alla fyra när de värsta vindbyarna piskade en i ansiktet för att inte blåsa omkull. Här började tempot gå ned, inte för att vi var trötta, utan för att vi helt enkelt inte är vana att vara ute i sånt här väder, på ett exponerat fjäll med allt var det innebär. Kom fram till kontrollpunkten, av med stighudarna och sen var det rätt ner för en ränna till glaciären nedanför som gällde. Första brantaste biten fanns det ett rep att hålla sig för att kunna hasa sig ned. Sen var det bara att stå på egna ben. Här insåg vi hur hemskt dåliga skidåkare (jämförelsevis) vi är. Tog ett bra tag att ta oss ned för rännan, speciellt för mig, Jens var lite våghalsigare.

Kom ned på Storglaciären. Knöt in oss i rep och knatade på. Nu fanns det inte längre några spår att följa eftersom de blåste igen på nolltid. Upp över restauranghyllan och sen dags att knyta ur sig ur repet och åka ned för Isfallsglaciären. Håll höger ned för den, var uppmaningen. Annars riskerar ni att åka ut över Isfallet! Fick syn på isfallet en bit ned, och vi var väldigt glada att vi hade hållt rejält höger. Det hade varit fritt fall en bra bit om man hade åkt fel där. Ett tag på Isfallsglaciären så såg jag inte ens Jens som var ca 50-100 m framför mig, så dålig var sikten.

Ut på Tarfalasjön, förbi Tarfalastugan och sen upp till sadeln vi Darfalchohka. Av med stighudarna igen och sen var det bara utför genom Tarfaladalen. Som tur var var det medvind! Hade blivit tungt annars att kämpa sig emot vinden. Kort uppför sista biten tillbaks mot stationen, och sen var det stighudar på en sista gång för att runda ”Storsten” i personalbacken. Sen var det bara utför in i mål. 5.05 vart tiden, 2500 höjdmeter, 25 km, en halvtimme efter framförvarande mixlag, på en tredje plats.

Dusch, bastu och pastamiddag, sen var det bara att ladda om för nästa dag. Redan på kvällen fick vi veta att banan för nästa dag hade kortats rejält. Nu blev det en varvbana i närheten av station. Upp för Jökelbäcken, ner, upp till Storsten, ner till Kebnepakte för en via ferrata och firning, och sen allt ett varv till. Ca 1900 höjdmeter.

Nästa morgon var det jaktstart. Ledarna i herr startade kl 10.00 De som hade gått i mål inom en timme efter ledande herrlag (Björn Gund och André Jonsson, tillhörande världeliten) skulle starta baserat på hur långt de låg efter. Resterande skulle starta kl 11.00 Drygt hälften av lagen, inkl vi, tillhörde ”resterande”.

Starten gick och inom 30 sek så befann vi oss plötsligt i ledningen! Före alla mixlag, före alla herrlag och damlag (som startat 11). Shit! Det här måste vi ju förvalta. Trummade på som bara f-n. Låg tillsammans med ledande mixlag (Jenny Hansson, långloppsåkerskan och hennes coach L-O Nilsson som coachar det militära skidalpina landslaget). Upp i Jökelbäcken. Nedför var det hård is men bra sikt, så plötsligt kunde vi stå på lite även utför. Rundade kontroll 2 nere på slätten, och sen var det bara att sätta skidorna på ryggsäcken och springa tillbaks till stationen, över ljung och stenrösen. Så lite snö var det!

Upp till Storsten. Snabbt åk utför. Sladdade in till insteget till via ferratan tillsammans med Jenny och L-O. När vi ska sätta på skidorna på ryggsäcken så tappar Jenny sin skida som far iväg som ett skott ned för backen. Nej!! Stackarn. Och vi som ville fortsätta att mäta oss med dem. Jenny hade aldrig firat förut, så vi tänkte att vi skulle kunna ta lite värdefull tid under via ferratan och firningen. Men kan ju tjäna en del tid på det om man vet vad man håller på med.

Vi stack iväg på repmomenten. Kul var det! Sen satte vi iväg i raketfart ut på andra varvet. Glappet till bakomvarande lag hade ökat ytterligare. Inte ens herrlagen orkade ta in på oss, utan tappade successivt.

Efter ett varv till kunde vi gå i mål som vinnare i mixklassen, och som segrare över alla lag som startade i andra startgruppen. Tjoho!!! Nästa mixlag kom i mål 9 min efter oss, och nästa herrlag 3 min efter. Till nästa damlag var det hela 13 min. Total tid 2.09.

Grymt nöjda var vi med andra dagens prestation!! ”Vad hände med er?” ”Varför var ni så långsamma igår?” var det många som frågade. Tja, skillnaden var nog att andra dagen så var det mycket mer fokus på fysik, starkaste lag vann. Första dagen var det så mycket annat som spelade in, där fjällvana och säkerhet på skidorna var avgörande. Och där har vi mycket att ta in. Konditionen har vi, men skid- och fjällvanan saknas. Men den kan bara bli bättre till nästa år J

Stort tack till Jens Larner för en grym lagprestation och en kul tävling! Jag hoppas inte det var sista gången!

/Emma

Frosta multisport race

I lördags var jag i Höör och körde premiärracet i Svenska multisportcupen 2013. Jag ställde upp i soloklassen som med deltagarlistan lovade hårt motstånd från Sweco och Mölndal Outdoor, Team Barmark mfl. Vid 08.00 fick man ut kartorna och kunde börja studera banan i strålande sol vid Dagtorpssjön.

Kl 11 gick starten ute på sjön där alla deltagare hade ställt upp på startled.

 

 

Vi paddlade 9 km, ca 1h. Det förekom en del premiärdopp under paddlingen. Jag kände mig dock mycket stabil efter havspaddling i Halmstad tidigare nu i april. Men då, när jag skulle runda en boj där lite publik stod och hejjade så välte jag helt oväntat och plötsligt. Jag antar att jag skulle visa en riktigt snygg rundning för dem, typiskt!

 

 

 

Jaja jag var i alla fall snabbt upp igen och fortsatte i oförändrat tempo.

 

När Swecos Mattias Carling och jag som etta och tvåa sen växlade till cykelorientering på ca 1h. En bit in i cyklingen frågar Carling "ska du springa i cykelskorna", shit, jag hade glömt ryggsäcken i växlingsrutan, shit!... tänka tänka tänka, har jag vätska o mat så jag klarar mig?! Tre delicatobollar och en flaska sportdryck på cykeln, snabbt beslut! Jag svarar lite bekymrat: Japp det gör jag! Full fart frammåt. Man kan ju inte gärna lägga sig ner och gråta precis... (Som Pyttan så klokt uttryckte sig efter tävlingen : ))

Jag har förstås reflekterat över varför jag missade ryggsäcken efteråt: När vi kör i lag så repeterar vi ju alltid högt tillsammans vad vi ska ha med oss från växlingen. Jag gjorde det nu med för mig själv när jag var på väg in mot växling med kajaken, men jag kom bara till cykelhjälm, typiskt!

 

 

Tagen på bar gärning på väg ut på cyklingen utan ryggsäck!

 

Jaha! Så då blev det orienteringslöpning i 1h och en kvart med carbonsulor. Conny (Cyklesmedjan i Eksjö) förstår du nu varför jag alltid tjatar om att det är viktigt att skorna ska gå att springa i : )

Det gick rätt fint nästan hela banan bjöd på obanat mjukt underlag.

 

Sen var det cykelorientering tillbaka till TC, en paddeltur, cykelorientering igen och orienteringslöpning på ytterligare ca 1h och 45 min. Jag slutade som trea i racet efter 5h, en bra tid trots misstagen, vilket känns som ett kvitto på stark form. Summa sumarum så var det ju bra att ta lite misstag så här på premiären så är det klart sen ; )

 

Höörtrakten bjöd på väldigt fin cykling. Bitvis tekniskt och snabbt, skitkul! Det var rätt torrt och fint i skogen för att vara i april med sen vårvärme.

 

Bilderna är tagna av Frosta Multisport.

 

//Christian

Ny cykel!!

TREK Superfly 100 Elite

Den karaktäristiska mustaschen från en av grundarna av mountainbike.

Då har årets cyklar anlänt och de första intrycken av att åka heldämpad 29:a har landat in. Jag är sjukt positiv så här långt. Cykeln väger 10,9 kg ur kartong i storlek medium. Blev alltså 11,2 kg med pedaler. Den är alltså nästan exakt ett halv kilo tyngre än förra årets hardtail. Jag tror att jag kan ta den extra vikten för den extra komfort och kontroll det innebär med heldämpat. Cykeln känns rapp och stabil och jag upplever inte något gungande eller svampighet från bakdämparen.
Både gaffel och bakdämparen (båda från FOX) har tre lägen (tyvärr utan remote på styret). CTD står för Climb, Trail och Descend. I läge Climb är de nästan låsta (dock inte helt låst som på förra årets gaffel.) Läge Trail, vilket förmodligen är det som jag kommer använda mest är ett mittemellanläge anpassat för just varierad cykling på stig. I läge Descend nyttjas dämparnas fulla slaglängd för maximal kontroll utför. För att ställa in en grundinställning på FOX gafflar och bakdämpare så finns det en ganska lättanvänd app till telefonen som heter FOX iRD. Jag testade och den funkar faktiskt riktigt bra. Det börjar med att man knappar in ID på dämparna, egen vikt och därefter pumpar upp dämparna till ett  utgångstryck. Sedan sätter man sig på cykeln och kollar hur mycket dämparna sjunker ihop (sag). Därefter tar man kort på o-ringen och så kontrollerar appen om man ska ha mer eller mindre tryck i dämparen. Ganska smidigt och jag tycker att min grundinställning blev riktigt bra.
I övrigt är cykeln utrustad med Shimano XT-gruppen, vilket passar helt perfekt. Bra grejer och lite lagom dyrt. Hjulen är Bontrager RL, vilka är både styva och ganska lätta.

Bakdämparen. Den blå omställaren är CTD och den röda är för returdämpningen.

Intern vajerdragning är nytt för i år.

Shimano har i år omställaren för att styva upp bakväxeln och spänna kedjan även på XT. Mycket bra!!
Dessutom är det genomgående stickaxel både fram och bak för att göra allt ännu styvare.

CTD-omställaren på framgaffelbenet.

Jag är helt övertygad om att det här kommer bli en riktigt trevlig bekantskap och att vi i laget kommer fortsätta vara väldigt nöjda med TREK!! /Danne

Inför Keb Classic

Jaha, nu börjar det närma sig. Är på plats och starten går fredag morgon. Min lagkamrat och kära vän Sarah Berg är sjuk :( För fem veckor sen fick hon halsfluss (första gången). Jaja, tänkte vi, det är långt kvar. Vart nästan frisk, och sen en omgång till! Ny antibiotika och fler dagar i sängen. Även då, för två veckor sen, var vi ganska optimistiska, men för en vecka sen började optimismen tryta. Sarah orkade knappt gå till jobbet, antibiotikakuren skulle inte ta slut än på flera dagar. Hur skulle hon om en vecka orka med 3000 höjdmeter och 25 km dagligen?!

Det vart mycket vridande och vändande på situationen per telefon. Bestämde till slut att jag skulle försöka hitta en annan lagkamrat. Om hon, mot förmodan, började känna sig piggare snart så skulle vi köra alla tre. Man får nämligen köra i två- eller tremannalag.

Började ringa runt till mina skidalpina vänner, och ett av mina förstahandsval sa nästan genast ja! Skulle bara fixa ledigt från jobbet. Och det gick vägen det med. Kul!! Dagen efter drog Jens Larner och jag till Sylarna för ett sista (och första!) genrep. Fick en fantastisk dag och hann gå igenom alla moment och dessutom samla höjdmeter.

Jens flyttade liksom jag till Åre förra sommaren, tillsammans med sambon Sara. Som gammal elit mtb-cyklist så är det verkligen inget fel på flåset! Jag kommer få kämpa för att hänga med. Han hade ju inte förberett sig på att köra nått sånt här i vinter, men även det löste sig när Sarah bestämde sig för att det inte skulle gå och att hälsan är viktigast (ett mycket tråkigt men mycket klokt bestlut). Då kunde Jens låna Sarahs alla prylar, och så var även den detalj fixad lätt som en plätt.

Sarah och jag har tränat och planerat för Keb Classic sedan december. Och många träningstimmar har det blivit tillsammans. (Tack till J-O för att jag fått låna henne så ofta! :) Så det känns givetvis väldigt tråkigt att vi inte får genomföra detta tillsammans. Men det kommer fler år... Och jag känner att jag har hittat en jättebra ny lagkamrat i Jens. Nu måste vi bara köra racet också... :)

//Emma

Vildmarksmässan

Och så ett litet tillbakahopp i tiden för... andra helgen i mars åkte jag iväg på mässa med Outnorth och Suunto. För första gången i år fick jag lasta taket fullt med roligheter (cykel och kajak). Det är en speciell känsla som får en att le utan att man riktigt vet varför.

 

Ett säkert vårtecken...

Det var full fart på mässan från torsdag till söndag med peak på lördag runt lunch. Suunto Ambit sålde som smör i solsken. Kajaken och övriga multisportprylar var riktiga publikmagneter. Jag berättade säkert 1000 gånger varför jag paddlar Surfski på tävlingarna, det var lika kul varje gång eftersom man fick ta del av deras kajakerfarenheter som var allt från paddling på elitnivå till att bara provat någon gång.

 

Tack för en kul mässa Jocke, Kajsa och ni andra i Outnorth-gänget.

//Christian