För två år sedan fick jag möjligheten att köra Nordic 24 i 4-mannalag tillsammans med cykeltidningen Kadens. Tävlingen är en 24 timmar lång MTB-tävling där man ska köra så många varv man kan på en 16 km lång bana. När jag körde i lag så var det en på banan åt gången så det blev mer vila än cykla. Tävlingen var ett riktigt kanonarrangemang och tanken väcktes att jag skulle vilja köra solo. Sagt och gjort, nu två år senare var det dags att se om jag pallade att cykla MTB på en krävande bana i 24 timmar. Håkan var med som support för att langa dricka och mat, serva cykeln och se till att jag kämpade på. Vi körde ner på fredagen till Holte som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Inkvartering i en gymnastiksal och mjukkonserv till middag, vi är ju inte smålänningar för inte.
 |
| Håkans och min sovruta. |
Tävlingen startade kl. 12 på lördagen. Vår plan var att jag skulle starta i ett ganska lugnt tempo för att orka mala på under hela tävlingen. Tanken var att inte ta så långa stopp utan hålla cykeln rullande. Vi trodde på taktiken och Håkan skulle inte berätta hur jag låg till förrän efter tidigast 6 timmar. Jag ville absolut inte bli stressad att dra på mig mjölksyra för tidigt. Vi höll oss till planen och jag körde de första 6 varven i ett lagom hårt tempo. De 6 första varven gick alla under 60 minuter och jag låg topp 10. Jag försökte köra smart och spara energi så gott det gick. Cykeln, min heldämpade TREK Superfly Elite 100 gick, förutom en pyspunka som en dröm.
På sjunde varvet slog vädret om. Det började åska, himlen öppnade sig och det blev kallt och vansinnigt blött. Hela banan var tidigare cykelbar men nu förändrades allt. Stigarna som tidigare varit fina förvandlades inledningsvis till strömmande bäckar med decimeterdjupt vatten. Allt eftersom timmarna gick blev det mer och mer lerigt och tyngre och tyngre att ta sig fram.
 |
| Middag och klädbyte efter 7 varv. |
Ösregnet avtog mot slutet av det sjunde varvet och jag åkte in i depå för att äta middag och byta kläder. Jag var rejält kall och många i solotältet tog nu en längre rast. Ut igen i leran och putta cykel! Varvtiderna ökade nu från dryga 50 minuter till mellan 90 och 100 minuter och stora delar av banan var nu och skulle förbli omöjliga för mig att cykla. Bitvis var leran så tjock att däcken samlade på sig så mycket lera att de kavlade av sig leran mot framgaffeln och ramen. Cykeln var vidrigt tung att putta. Det var lerigt när jag var här för 2 år sedan också men detta var något helt vidrigt. Jag åker aldrig hit igen utan rejäla lerdäck. Mitt stora glädjeämne under natten var mina helt fantastiska strumpor. När jag bytte kläder efter 7 varv drog jag på mig mina knähöga SealSkinz. Jag var blöt och kall om fötterna då. Men med de strumorna kunde jag klafsa runt i vatten och lera under mer än 12 timmar utan att bli varken blöt eller kall. Helt fantastiskt. Dessutom andas de så fötterna höll sig torra och fräscha. Mitt i natten tror jag att jag sa till Håkan att jag skulle gett Johan på Nordic Trade som försett oss med strumporna en lerig puss som tack om han varit på plats.
Vid halv två stannade jag och käkade lite soppa och var nu rejält sliten. Handleder, händer och överkroppen hade tagit stryk. Jag låg sexa och beslutade mig för att gå in och vila i knappt 30 minuter. Håkan väckte mig med kaffe och jag fortsatte att cykla och putta cykel i mörkret. När solen gått upp fick jag veta av Håkan strax innan varvning att jag klättrat till en tredje plats under natten. De framför hade alltså vilat mer och taktiken verkade funka. Jag började nästan gråta, både för att jag var glad över att det gick så bra men kanske framförallt för att jag nu var tvungen att slita ännu hårdare för att inte tappa pallplatsen. Håkan såg dessutom till att liverapportera på vår facebooksida. Jättemånga skickade hälsningar och hejade vilket var grymt kul.
Håkan gjorde ett lysande jobb och såg till att jag kämpade på och jag fick ny energi av solen och av den hägrande pallplatsen. Efter 15 varv och knappt 22 timmars lidande så stannade jag till i växlingsområdet. Håkan och jag kollade resultatlistan både en och två gånger och konstaterade att det var klart. Även om jag körde ett varv till så skulle jag hamna på en tredjeplats och de närmast bakom skulle inte komma ifatt mig.
Trött och grymt nöjd kunde jag rulla i mål som 3:a av 66 startande i den jobbigaste tävlingen jag kört hittills.
 |
| Mål! |
Den här tävlingen är en riktig höjdare och jag hoppas fler Svenska cyklister hittar hit.
//Danne
GRATTIS!!!
SvaraRadera