Cykelläger i Falun

Det var en desarmerad skara som möttes upp hos Håkans svärföräldrar i Falun för att genomföra årets första läger.
Emma låg sjuk hemma i Umeå och Martin tränade stakning i Orsa.

Cykelträning i velodromen stod på schemat, alltså cykla inomhus i en bana som har en lutning på 50 grader i kurvorna på en cykel som saknar växlar och framförallt: den saknar broms!!!!

Träningslägret inleddes med en löptur upp till Lugnet där vi stod och förundrades över hur fantastiskt högt det måste vara att hoppa från backhopptornet.
Efter frukosten (som stod framdukad på bordet när vi kom tillbaka) var det dags att bege sig till velodromen.
Det första som hände var att vi fick en lektion i velodromcykelns historia. Därefter fick vi lära oss vilka förhållningsregler som måste följas för att inte orsaka olyckor i bana och framförallt fick vi lära oss att hantera cykeln.
Efter några vingliga varv kändes det ändå helt okey.

Instruktören satte upp koner och genomförde andra teknikövningar för att få oss att bli kompisar med våra cyklar.
Eftersom det bara var vi fyra som gick kursen denna gång så kunde vi gå ganska fort fram. Vi hade till och med tid för att få testa på att köra ett "flygande varv".

Ett flygande varv går ut på att man ska cykla ett varv så fort man bara kan. Man har tre varv på sig vara av de första två går ut på att få upp farten, fast inte trycka på så mycket att benen tar slut.
Och tro mig, 190 meter är alldeles tillräckligt långt för att mjölksyran skall spruta ur öronen.

Daniel krossade oss andra med sin tid på strax över 13 sekunder (en tid han senare under helgen skulle förbättra då han även var snabbast under vår gemensamma träning med det militära landslaget i triathlon), och även instruktören var imponerad.
Jag (Malin) lyckades med konststycket att inte trampa tillräckligt fort i kurvan och fick direkt feedback genom att rasa ner.
Så introduktionen blev betydligt svettigare än vad vi räknat med.

Och så fortsatte helgen, två cykelpass under fredagen, två under lördagen och ett på söndagen innan det var dags för hemfärd söderut.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att cykla velodrom både var roligare och jobbigare än jag trodde det skulle vara.
Benen var rejält slitna efter sista passet, och trappan upp för att ställa tillbaka cykeln blev bara jobbigare och jobbigare att gå uppför ju längre helgen gick.

Självklart hann vi även med en hel del planering inför kommande säsongen och det ser ut att kunna bli en hel del roliga tävlingar.
Vi vill även passa på att tacka Ebba (Håkans fru) med familj som stog för all markservice under hela helgen.
Det är ingen konst att kunna träna bra när maten är lagad och klar när man kommer hem, bara att sätta sig till dukat bord.
Tusen tack för en fantastisk helg i Falun!!!

//EGAR (genom Malin)