Årefjällsloppet recap

Jaha, då var mitt första långlopp på skidor avklarat. Och jag är helt klart nöjd med resultatet :)

Började träna längdskidor på riktigt den här vintern nu när jag flyttat till Åre. Tidigare i Umeå så har jag åkt kanske 3-4 mil per vinter, om det var soliga fina dagar. Det var mer av nöjes-åkning. Men i december så bestämde jag mig för att jag skulle försöka köra det nystartade  Årefjällsloppet - var ju perfekt med ett sånt lopp på hemmaplan!

I december så åkte jag 1 mil på 1 timme.... Resultat av TWAR-infektionen under hösten och min obefintliga teknik. I januari så hade konditionen långsamt börjat komma tillbaks och milen tog ca 55 min. I februari så fick jag en tekniklektion av min eminenta sjukgymnast Cecilia Agnvall som är gammal längdåkerska. Gud vilken skillnad det blev från en gång till en annan! Lärde mig att använda tvåans växel, och att titta framåt i spåret och "planera" min åkning. Helt plötsligt, från en dag till en annan, kapade jag ytterliggare 5 min per mil, så nu var jag nere på 50 min milen.

Fortsatt träning, av både konditionen och tekniken, under februari och mars resulterade i att jag som bäst åkte milen på 43 min! Då var det riktigt bra glid, men 45 var inga problem som genomsnitt, även över längre sträckor. Vart en hel del varv på 15 + 10-kmspåren efter varann.

Då stog jag plötsligt där på startlinjen, en strålande men kall dag, med 75 km framför mig i vacker fjällterräng. Starten gick och likt Vasaloppet (det jag sett på TV) så vart det trångt och en flaskhals i början. Det löste så småningom upp sig och vi kunde staka iväg över myrarna mellan Vallbo och Vålådalen. De 7 km sprutade fortfarande adrenalinet och det gällde att hitta "sin" plats i spåret. Därefter kändes det som jag kom in i mitt tempo och bara kunde staka på. Mellan Vålådalen och Ottsjö kändes det som att jag mest vart omåkt. "Personer som är bättre skidåkare men som av någon anledning fått en dålig start och nu kommit igen" tänkte jag. "Ja, ja, åk om ni, jag har ingen brådska". Hade både dåligt fäste och glid i början, och efter den låååånga klättringen upp på fjället från Ottsjö var jag tvungen att stanna och få hjälp med vallning. Glidet var fortfarande dåligt och då och då var det nån som åkte om mig.

Det var bra service på alla stationer, med bullar och sportdryck. Stannade och åt på varje station, och klämde även några geler som jag hade med i bakfickan. Successivt började fästet släppa igen, och när jag kom till Edsåsdalen, 40 km in i loppet, fick jag återigen stanna och få hjälp med vallningen. Den här gången blev det bra, och nu hade även glidet börjat ta sig när solen fått värma på snön ett tag.

Från Edsåsdalen bar det återigen uppåt på fjället. Men nu började det hända nått! Härifrån var det inte en enda kotte som körde om mig. Istället var det jag som plötsligt började plocka. Den ena efter den andra. En och en i taget. Tappade räkningen nån gång efter 30. Jag bara fortsatte mata på i mitt eget tempo, men tydligen var det högre än vad de andra klarade av, för det var inte ens någon som hoppade på min rygg. Inte ens på den flera kilometer långa platta sjön Greningen där motvinden var klart påtaglig!

Ända in i mål fortsatte den här trenden. När jag kom ut på det 3 km långa upploppet på Åresjön så såg jag tre tjejer framför mig. "Dem ska jag ta innan mål" bestämde jag mig för. Och en efter en körde jag om dem. När jag kört om den sista trodde jag att hon hoppade på min rygg, så jag satte in en extra spurt, kramade ur de sista kolhydraterna och var helt säker på att när jag väl kommer över mållinjen så kommer jag kollapsa. Men det var en kille som hoppat på min rygg, och jag skakade av mig även honom. Korsade mållinjen, och jag kollapsade inte! Snarare kändes det som jag fick en ny burst av energi och lätt hade kunnat ta ett varv till... okej, kanske inte lätt, men det hade nog gått :)

I Edsåsdalen låg jag på 45:e plats av 110 damer, i mål gick jag som 29:a. Så många tjejer plockade jag alltså på vägen, och minst ett 60-tal killar av bara farten. Analys av detta: jag är jäkligt uthållig, men har varken tekniken eller vanan att hänga på i deras lite högre fart i början. Men efter en ca 4 mil så kan de inte längre leva på sin teknik, och 7,5 mil är jäkligt långt, så då tappar de. Medans jag har bara matat på i min fart, med min halvkassa teknik, men jag kan hålla samma fart genom hela loppet tack vara uthålligheten.

Gick i mål på 6h 17min. Om man tar bort tiden det tog att valla så gick jag på precis under 6 h. Det är ett snitt på 45 min/mil. Sammanfattningsvis är jag jäkligt nöjd! Det var jätteroligt hela tiden, jag klarade målet jag hade på mellan 6 och 7 timmar, och det var en fantastiskt fin dag!! Lätt att det blir en favorit i repris nästa år. Och kul att ha hittat ytterligare en ny rolig sport :)

//Emma