Fredagen inleddes med tävling i terränglöpning 4,1km. Tempot blev som distansen lovade, högt. I ganska grym kupering fick jag släppa förstaklungan på 6 man 500 m efter start. Därefter låg jag som vanligt för mig själv och höll tempo, tills halva sista varvet då nån kom ifatt bakifrån och fick mig att inse att jag måste öka, så jag ökade… Jag inser att jag säkert kunde ha disponerat kraften bättre över hela loppet, men det räckte ändå till silver i klass H35.
Efter målgång och prisutdelning med lunch på Skyddscentrum (Försvarsmaktens anläggning i Umeå) mötte jag upp Emma för ett MTB-orienteringspass. Emma hade förberett kartor med kontrollpunkter i det stigrika Gamlia-området (löp/skid/cykel-träningsområde) och på I 20’s gamla övningsfält. Jag fick äran att låna Scotts MTB en 29” SCOTT RC hardtail, vilket var perfekt då jag i dagarna måste bestämma mig för vilken cykel jag ska köra på nästa säsong. Valet står mellan TREK 29” hardtail eller heldämpad. Det blev ett riktigt bra pass, vi körde på i ganska högt tempo för att stressa till det med kartläsningen som på tävling. Emma agerade andre-kartläsare och gjorde det med bravur. Alltid bra att ha någon som dubbelcheckar alla vägval. Vissa vägval blev så tekniska att vi stannade och körde hindrena igen. Vi övade bl.a. "hopp-över-stock" flertalet gånger. Efter ca 3 h började det skymma och bli riktigt kallt så vi avslutade passet och begav oss hemåt. Cykelvård och middag hemma hos Emma och Scott. Därefter satte jag och Emma igång med den tredje uppgiften med helgen; sponsorsarbete.
Lördag morgon och busstransport till TC för Umemaran. Starten gick kl 11. Första klungan bestod av 12 löpare inkl mig. 1 km efter start var klungan spridd på 300 m och jag låg längst bak av oss. Efter 6 km såg jag inte längre någon framför mig eller bakom, jag försökte hitta ett tempo som jag trodde jag skulle kunna hålla resterande 15 km. Efter ca 9,5 km mötte jag täten som kom ifrån vändpunkten mitt på sträckan. Han som ledde såg riktigt medtagen ut, svettades jättemycket och flåsade som om han låg på 90% av max. Då gick det upp för mig att jag kanske såsade lite. Jag ökade och sprang snart ifatt och om en löpare som stannade för att stretcha!? När halva loppet var sprunget vände jag runt en kon och hade 10,5 sköna km kvar. Nu fick man se hela startfältet, vi ”hejjade" på varandra och jag höll mitt nya tempo. 2 km efter vändningen kom en kadett som deltog i FMM:et ifatt mig och la sig bakom, vi hejade på varandra när jag vände mig om efter att ha slukat en mugg sportdryck vid en vätskekontroll. Jag sprang och tänkte för mig själv att jag måste skaffa en GPS/pulsklocka så jag ser hur jag ligger. Jaja ”skit samma” nu var det bara att mjölka på resterande 6-7 km. Med 2 km kvar till mål ökade vi något ytterligare, och det kändes bra, sista 200 m ökade vi lite till och swisch kom kadetten som en avlöning förbi. ”Kör då!” skrek jag tre gånger i mitt adrenalinrus för att få honom att ta ut sig ordentligt på väg över mållinjen. Jag slutade 10:a totalt 5:a totalt i FMM och 2:a i H35, på tiden 1.24.45. Silver igen! Men det kunde gått lite fortare tror jag : ) Efter målgång väntade Emma med nästa två träningspass! Men först prisutdelning.
På eftermiddagen körde vi ett till kanotpaddelpass i höstsolen på Nydalasjön och efter paddlingen blev det löpning i distanstempo på Nydalas skidspår. Sen var jag ”lite” mör i benen. Då var det dags att återigen jobba med sponsorer och dylikt. Det har sagts förr: EGAR ligger inte på latsidan…
Söndag, min sista dag i Umeå. På agendan stod långpass mtb. Jag hade återigen förmånen att få cykla på Scotts 29er. Strålande sol och typ 2-3 grader, is på vattenpölarna. Vi startade passet på en vandringsled, Isälvsleden, i Åmsele. Till att börja med 4 mil ”singel track” med få inslag av grusväg, gud så fint! Tallhedsunderlaget var liksom extra fast av den låga temperaturen. Ungefär efter 2 mil fick man korsa ett sund i en sjö med roddbåt för att fortsätta på leden. Ett trevligt avbrott för trötta ben.
Efter 4 mil tog vi matpaus, gröt och en kopp varmt vatten : ) De resterande 3 milen på asfalt tillbaks till bilen gick fort, dels var det kallt och dels gick flyget hem ganska hastigt. Med nånstans 1,5 mil kvar släppte Emma mitt hjul och cyklade upp jämsides och frågade ”Ska jag dra lite? Det har gått lite långamt de senaste fem minuterna” "Eh ja, ok!” sa jag. Mina ben hade nu fått vad de tålde för den här helgen. ”Thank you Lord!” utbrast jag när vi var tillbaks i Åmsele. En och en halv timme senare satt jag på flyget hem…
…Tack Emma och Scott för en grymt bra helg i Umeå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar