Längtar faktiskt redan efter kommande skidpass men dessförinnan ska en hel del mil i löpskor avverkas tillsammans med x-antal mtb mil, gött! Det är just det som är tjusningen med multisport att man inte hinner bli less på det ena innan nästa tar vid.
Årets upplaga av Försvarsmaktsmästerskap /öppetspår var lika långt som förra gången, 9 mil!
Är det någon som kontrollmätt den sista milen för den känns lite väl lång : )
Klockan ringde 0400 på måndag morgonen någonstans utanför Mora (Sollerön, tack för boendet Lotta och Benny).
Grötfrukost så klart och skjuts in till Mora (tack mina älsklingar S och T!) och bussarna till Bergaby/starten.
Efter en hel del sökande efter restid mellan Mora och Bergaby utan resultat antog jag att det omöjligtvis kunde ta mer än 1h och 30min...
Döm av min förvåning när en morgon grinig busschaufför anmäler 2h till berga...
Där rök den förberedelsetiden, det obligatoriska toa besöket före, kontroll av utrustning...
Samtidigt som bussen rullar in på startområdet ser jag fältet med löpare dra iväg. (Fmvasan har egen start tid 5 min före övriga i öppetspår).
Innan jag har hunnit slänga upp överdragskläder och ombyte på lastbilen tillbaka till Mora och kastat mig in i FM fållan är kl 0710 ca och lämmeltåget med skidlöpare framför mig väller upp för första 3km backen.
Väl uppe på plattån med 87km kvar upptäcker jag att mina trugor blivit av trampade, en 2 cm bred tunga återstår.
Det funkar bra trots detta bara jag håller mig där det är hårt bredvid spåren.
Efter ytterligare 2 km står jag med ett stavhandtag i handen. Själva staven sitter i snön som ett spjut ca 150m bakom mig innan jag kan få stopp på skidorna och vända.
Så där nu jvlr är det bara att köra så det ryker.
Jag dricker sportdryck ur camelback för att slippa stanna, vill komma så långt som möjligt innan den utlovade snön kommer!
Med 5km kvar till Evertsberg kom ett betydligt kraftigare snöoväder än utlovat men jag har bra fäste och hyfsat glid däremot börjar magen göra sig påmind om morgon toan som uteblev. Det fick bli ett oplanerat stopp i Evertsberg...!
Sen går det som bekant utför km-skyltarna bara svischar förbi, härligt!
Det är nu loppet börjar hör jag mig själv säga i snöyran.
Det kraftiga snöfallet har fått åkarna att övergå från 4 spår till 1. Detta innebär att det kostar kraft att åka om i ett ospårat spår, mycket kraft!
Strax innan Oxberg känner jag väggen komma allt närmre. Tycker att jag både ätit och druckit ok hittills i loppet men energin är slut.
Måste ta i på riktigt!
Jag ligger kvar i kön på ett gäng och samlar krafter ett par km innan jag orkar spåra mig förbi i snöspåret, det går trögt där kan jag meddela! Funderar på om det kostar mer än det smakar men inser att det går för långsamt att ligga kvar i kön på de grupper som uppstår
Bara att masa sig ut och förbi!
Efter Eldris blir det psykologiskt lättare, km-skyltarna övergår till ental!
Åker om några FM åkare, yes! Alltid något!
Nu är det bara att ge järnet sista km förbi campingen, över de 2 pucklarna innan kyrkan. När sista kurvan är tagen och raksträckan in mot målet med den klassiska texten " i fäders spår för framtida segrar" är de 9 milen ett minne blott. Nya krafter kommer från ingenstans och så leendet...!!
Mitt mål att gå under 6 timmar hade funkat med bättre förutsättningar men det är ju det som en del av idrotten. Det ena loppet är inte det andra likt.
Väder, skidor, förberedelser och dagsform mm. En sak är säker, nästa år SKA jag åka under 6 h oavsett väder!!
Med rätt träningsmängd innan så ska det inte vara något problem men "a walk in the park" är det absolut inte oavsett träningsmängd.
Något av ett kraftprov är precis vad det är!
Tack till alla från Ing2 som supportat oss i spåret, idrottsavd med flera!
Tack nära och kära som står ut med oss före under och efter tävling.
Utan er hade det aldrig gått, 1000 tack!
/ Martin (pizza tjuven från Blekinge)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar