Haglöfs Åre Extreme Challenge 2013

Ojojoj! Vad det har tränats, laddats, och fixats ute i multisportssverige inför den här tävlingen : ) Jo och så är det ju Nordens största multisporttävling med. I år var det drygt 460 deltagare som träffades i Åre sista lördagen i juni för att njuta/slita.

 

Första växlingsplatsen, nedanför Åre torg

 

Tävlingen börjar med paddling i Indalsälvens forsande vatten över Åresjön in på stranden nedanför Åre by. Därefter en tuff/fin löpning upp på toppen av Åreskutan med drygt 1000hm att njuta av. Efter man rundat toppstugan så bär det av ner mot Huså för att sätta sig på cykeln och cykla tillbaka in till Åre och målgången på Åre torg. Det hela tar någonstans mellan 5h och 6min (Björn Rydvall, vinnare HÅEC 2013) och 10h och 19min då siste godkände deltagare var i mål. Starten går kl 08 och målet är öppet till kl 18.30.

 

Ilägget nedanför Tännforsen

Så där stod jag och Martin (min support) kl 7.30 nedanför Tännforsen, sveriges största vattenfall. Vackert! Och avtagande nervositet för varje minut, eftersom ju närmre starten man kommer desto mindre möjlighet har man att ändra nåt med utrustningen eller tänka på detaljer för växlingarna mellan disciplinerna. Tjoff! Där gick starten, tokintensiv paddling inledningsvis för att komma hyfsat bra in mot forsen och sen hitta en bra våg att ligga på. Jag kände mig stabil i forsen och kunde ligga på bra med ordentlig paddling. Tyvärr blev jag paddlandes själv över sjön på slutet, det tar mer energi än om man bitvis kan ligga på någon annans svallvåg. Jag höll mig topp 11 under hela paddlingen och påbörjade löpningen uppför skutan, rätt pigg faktiskt!

 

I början av skutan upp, Bild: Erik Pütsep

 

Jag blev omsprungen av några och jag sprang själv om några och två bröt tävlingen under löpningen. Det ledde till att jag nu låg 10a när det var dags för växling till cykel.

Växlingen i Huså till cykel

 

Ut ur skogen upp på vägen, Martin springer med, hejjar och filmar. Tack! Det peppade.

 

I Huså stod Martin med cykelskor, hjälm, salttabletter och gel, mmm gott! Upp på cykeln och iväg. I början av cyklingen kände jag mig pigg i cykelbenen. Jag körde på i min takt. Men när jag började få rejält motstånd i stigningarna en bit in cyklingen kände jag att krafterna började sina. Olof i Karlstad Multisport går om mig och får punka. Nej! Skriker jag när jag passerar honom. Till i år var banan omgjord och tillförd en extra stigning ovanför Björnen innan man fick cykla ner mot E14 och in mot Åre by för att trampa upp för den sista stigningen innan downhillsektionen ”Getrappet” och målgången på Åre torg. I stigningen ovanför Björnen var krafterna tyvärr ordentligt reducerade. Jag slet på, sprang med cykeln över myrpartiet efter stigningen. Fick lite respit i utförscyklingen ner mot E14. Ouch! Kramp, när jag hoppade av cykeln för att ta mig över ett krångelparti. Jag tvingade mig själv att fortsätta framåt och tillslut släppte det. Men nu hade jag bara en fart i benen.

 Kraften börjar sina på riktigt i början av stigningen vid Björnen

 



Olof kommer ikapp igen med sin nya slang. Pshyssshy! Hör jag bakom mig, och jag tror att Olof svor. Punka igen? Frågar jag. Ja säger Olof bekymrat. Har du en slang? Frågar han. Jajjemen! Jag hoppar av cykeln och plockar fram min slang och kolsyrepatron innan jag fortsätter. Vi ska ju köra SM ihop nu i juli så vi är ju liksom lite team ; ). Jag hinner se några närma sig i spåret bakifrån. De närmar sig mer och går om. Den här gången kunde jag inte göra något åt Fredrik och Ulf (Team Sthlm Extreme) eller Pär (Sportson Skövde), inte heller Anders (IKSU Multisport) när de passerade mig i början på den sista stigningen mot Getrappet. Jag gick i mål på en 19e plats. Jag gjorde en bra tävling i stort, för top20 är bra när hela multisportsverige är samlat. Sverige tillhör ju dessutom världseliten. Så jag är nöjd med insatsen på sätt och vis. Men nu börjar utvärderingen av vad som hände när energin tog slut i slutet av cyklingen. Och sen börjar träningen för nästa års kraftprov. Yes!!! Man får aldrig nog!!!
 

Törstig, trött, och i mål!!!

 

Morgonen efter tävlingen upptäcker jag att mitt bakdäck är punkat! Ojoj, hade vart trist och cykla på fälgen in i mål, haha!

Tack Mats och Natasha, alla funktionärer och alla medtävlande för en toppen tävling och tack Martin för bästa supporten.

//Christian

Kajakdagarna 2013

Tredje helgen i juni hölls de årliga Kajakdagarna vid Sjöhistoriska muséet. Vi var där ihop med Outnorth och visade våra tävlingsprylar med bl.a. EPIC surfskin V12 och nya Suunto Ambit 2.

Bilden är bra, men inte från Kajakdagarna : )
 

Till skillnad från förra året då regnet nästan oavbrutet stod som spön i backen så sken nu solen. Och det höll i sig nästan tills tält och allt var ihoppackade på söndagen. Men bara nästan, en riktig åskskur dök upp när vi packade ihop.

 

Det blev mycket prat om den nya klockan, Ambit har till 2an bl.a. hottats upp med längre batteritid och mer avancerade höjdmätnings och navigeringsfunktioner. Som gör 2an till en än mer stabil och exakt verktyg på tur och träningspass. Man kan nu även använda sig av ett multisportläge om man tränar olika discipliner under samma pass. Då kan man byta disciplin utan att behöva starta ett nytt pass, och sen får man resultatet uppdelat i disciplinerna på Movescount. Det är bra om man gillar sånt : )

Andra bra nyheter är tillbakanavigering till startpunkt och möjlighet att ladda ner olika appar, ex. platsangiven sol upp och nedgång. Det jag saknar lite än är möjligheten att ”back track”:a i sitt eget GPS-spår. Men det dyker förhoppningsvis upp i en mjukvaruuppdatering längre fram, och det där med mjukvaruuppdateringar ger en grym styrka eftersom hårdvaran i klockan öppnat för så stora möjligheter. Om man har en bra idé så kan man försöka att få gehör för det hos Suuntos support.

 

 

En annan cool grej på Kajakdagarna var alla SUPar, alltså Stand Up Paddle -boards. Att paddla ståendes med fotsulornas friktion mot brädan som enda mothåll ger en skön vridstabilitetsträning i hela kroppen och framförallt i underbenen tycker jag. En del av kroppen som man ofta glömmer bort i sin vanliga träning. Det fanns både ranka tävlingsSUPar och stabila motionsSUPar att testa. När man börjar få in lite teknik på SUP så kan man svänga genom att hoppa bak på brädan så att fören reser sig och med ett paddeltag vrider man runt hela kalaset 180 grader. En skön känsla, om man står kvar på brädan ; )

 

Tack alla ni som besökte oss för en trevlig helg, och ett speciellt tack till alla mina likar, kajaknördarna, det är alltid lika kul att få stå och prata släproder, andrastabilitet och sånt med er. Och tack Outnorthgänget! Ledsen att det inte blev nån burpeestävling i år men vi planerar att komma och köra en sån nere i Kalmar vart det lider här ; )

//Christian

 

Shit vilken ö!

Korsika är ju rena rama paradisön! Jag hade förväntat mig mycket grönt och mycke berg, men jag såg inte framför mig att det skulle blandas med lysande blå/turkos vatten och vita stränder.

 

Vi var där en vecka i maj för att träna hårt inför ÅEC och Gold Rush Adventure Race och reka terrängen för ev. kommande tävling Raid Corsica 2014.

Vi hade med oss mtb packade i fantastiskt smarta lådor från Thule som vi fått låna av Bäste Peter på Trek.

 

 

Tack för skjutsen till planet far! 

 

 

Den mesta cyklingen blev på väg i brist på bra mtb-leder där vi bodde (I´ll Rousse, NV Korsika). Vi körde dock ett par turer ut i bushen, en av dem blev till ett riktigt orienteringsäventyr, tills vi upptäckte att stigen vi trodde vi var på egentligen var en gräns på kartan, då blev det ut på vägen och hem. Behöver jag säga att lagets förstenavigatör inte var med på lägret…

Löpningen blev även den fantastisk med många höjdmeter och fantastiska vyer.

 

 

Vi fokuserade även på en del styrketräning mellan långpassen. Då körde vi mycket bål och prehab fot/knä/höft. Det är viktigt att trimma muskulaturen kring lederna, inte bara de stora utförarmusklerna, har jag hört! Tack alla fantastiska sjukgymnaster och idrottsfysiologiskt överintresserade man mött under åren : )

//Christian

På pallen efter 22 timmars sufferfest!

För två år sedan fick jag möjligheten att köra Nordic 24 i 4-mannalag tillsammans med cykeltidningen Kadens. Tävlingen är en 24 timmar lång MTB-tävling där man ska köra så många varv man kan på en 16 km lång bana. När jag körde i lag så var det en på banan åt gången så det blev mer vila än cykla. Tävlingen var ett riktigt kanonarrangemang och tanken väcktes att jag skulle vilja köra solo. Sagt och gjort, nu två år senare var det dags att se om jag pallade att cykla MTB på en krävande bana i 24 timmar. Håkan var med som support för att langa dricka och mat, serva cykeln och se till att jag kämpade på. Vi körde ner på fredagen till Holte som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Inkvartering i en gymnastiksal och mjukkonserv till middag, vi är ju inte smålänningar för inte.

Håkans och min sovruta.

Tävlingen startade kl. 12 på lördagen. Vår plan var att jag skulle starta i ett ganska lugnt tempo för att orka mala på under hela tävlingen. Tanken var att inte ta så långa stopp utan hålla cykeln rullande. Vi trodde på taktiken och Håkan skulle inte berätta hur jag låg till förrän efter tidigast 6 timmar. Jag ville absolut inte bli stressad att dra på mig mjölksyra för tidigt. Vi höll oss till planen och jag körde de första 6 varven i ett lagom hårt tempo. De 6 första varven gick alla under 60 minuter och jag låg topp 10. Jag försökte köra smart och spara energi så gott det gick. Cykeln, min heldämpade TREK Superfly Elite 100 gick, förutom en pyspunka som en dröm.
På sjunde varvet slog vädret om. Det började åska, himlen öppnade sig och det blev kallt och vansinnigt blött. Hela banan var tidigare cykelbar men nu förändrades allt. Stigarna som tidigare varit fina förvandlades inledningsvis till strömmande bäckar med decimeterdjupt vatten. Allt eftersom timmarna gick blev det mer och mer lerigt och tyngre och tyngre att ta sig fram.

Middag och klädbyte efter 7 varv.

Ösregnet avtog mot slutet av det sjunde varvet och jag åkte in i depå för att äta middag och byta kläder. Jag var rejält kall och många i solotältet tog nu en längre rast. Ut igen i leran och putta cykel! Varvtiderna ökade nu från dryga 50 minuter till mellan 90 och 100 minuter och stora delar av banan var nu och skulle förbli omöjliga för mig att cykla. Bitvis var leran så tjock att däcken samlade på sig så mycket lera att de kavlade av sig leran mot framgaffeln och ramen. Cykeln var vidrigt tung att putta. Det var lerigt när jag var här för 2 år sedan också men detta var något helt vidrigt. Jag åker aldrig hit igen utan rejäla lerdäck. Mitt stora glädjeämne under natten var mina helt fantastiska strumpor. När jag bytte kläder efter 7 varv drog jag på mig mina knähöga SealSkinz. Jag var blöt och kall om fötterna då. Men med de strumorna kunde jag klafsa runt i vatten och lera under mer än 12 timmar utan att bli varken blöt eller kall. Helt fantastiskt. Dessutom andas de så fötterna höll sig torra och fräscha. Mitt i natten tror jag att jag sa till Håkan att jag skulle gett Johan på Nordic Trade som försett oss med strumporna en lerig puss som tack om han varit på plats.
Vid halv två stannade jag och käkade lite soppa och var nu rejält sliten. Handleder, händer och överkroppen hade tagit stryk. Jag låg sexa och beslutade mig för att gå in och vila i knappt 30 minuter. Håkan väckte mig med kaffe och jag fortsatte att cykla och putta cykel i mörkret. När solen gått upp fick jag veta av Håkan strax innan varvning att jag klättrat till en tredje plats under natten. De framför hade alltså vilat mer och taktiken verkade funka. Jag började nästan gråta, både för att jag var glad över att det gick så bra men kanske framförallt för att jag nu var tvungen att slita ännu hårdare för att inte tappa pallplatsen. Håkan såg dessutom till att liverapportera på vår facebooksida. Jättemånga skickade hälsningar och hejade vilket var grymt kul.
Håkan gjorde ett lysande jobb och såg till att jag kämpade på och jag fick ny energi av solen och av den hägrande pallplatsen. Efter 15 varv och knappt 22 timmars lidande så stannade jag till i växlingsområdet. Håkan och jag kollade resultatlistan både en och två gånger och konstaterade att det var klart. Även om jag körde ett varv till så skulle jag hamna på en tredjeplats och de närmast bakom skulle inte komma ifatt mig.
Trött och grymt nöjd kunde jag rulla i mål som 3:a av 66 startande i den jobbigaste tävlingen jag kört hittills.

Mål!

Den här tävlingen är en riktig höjdare och jag hoppas fler Svenska cyklister hittar hit.

//Danne

Nya hjälmar & nya glasögon.

Sedan någon vecka tillbaka har vi nya hjälmar och nya sportglasögon. Vi kommer köra med Rudy Project och vi kör knallgult! Kul med lite starka färger när vi varit så väl kamouflerade under så många år. Hjälmen är modellen Windmax. Den är lätt, väger bara 220 gram, sitter som en smäck och känns knappt på huvudet. Att ha en lätt och skön hjälm är jätteviktigt i långa tävlingar. Tråkigt att bära runt på en massa onödig vikt på huvudet eller i ryggsäcken. Det följer med 2 skärmar så att man kan vara "rätt" klädd både på landsvägen och i skogen. Jag har haft en hel del hjälmar och kan med lätthet säga att detta är den skönaste hjälm jag kört med hittills.
Glasögonen heter Genetyk och så här långt levererar även de med besked. De blå linserna är riktigt bra när ljusförhållandena växlar, som de alltid gör i skogen. Dessutom är de sköna och sitter bra. När ljuset blir för svagt får vi byta till klara linser.
Jag kommer köra tävlingspremiär kombinerat med långtidstest av prylarna nu till helgen. Skall nämligen köra Nordic 24, en 24 timmar lång MTB-tävling där det gäller att köra så många varv som möjligt på en ca. 15 km lång bana.

Christian visar upp nya prylarna och en ganska dålig rakning:)

//Danne

Nu nalkas ljuva ÅEC : )

Jaha, förberedelserna för en kul tävling är i full gång. Åre Extreme Challenge går av stapeln sista lördagen i juni. Igår var jag och tränade med Emil i FJSlaget. Vi körde ett kombipass med paddling, löpning, cykel, à la ÅEC.

Det är gött att träna med nån som är så s***** stark! Då vet man att man inte behöver åka hem med tråkigt låg laktatnivå. Vi tränade i Huskvarna och jag måste säga att deras löp- och mtbspår nog tusan slår våra fina i Eksjö. För de har ju höjdmetrarna också...

Surfskiutvärdering, V10L kontra V12, snillen spekulerar : )

Solnedgång över Vättern, på väg hem till Eksjö.

Tack Emil med familj, det är alltid lika trevligt o ses!

//Christian

Idrottsmedicinskt vårmöte

I slutet av april var jag och Emma i Jönköping på idrottmedicinsk förenings vårmöte vid Högskolan i Jönköping, som varade i fyra dagar. Vi som lag var ditbjudna i rollen som idrottare för att dela med oss av vad vår idrott kräver av oss och hur vi tränar mm.

Ok jag erkänner direkt att Emma höll i det mesta av snacket, jag svarade på frågor mer av allmän karaktär typ: ”Hur tränar ni och hur får man ihop all träning”.

Förutom att dela med sig av sina erfarenheter så hade man även möjlighet att lyssna på andra Idrottares föreläsningar. Två av mina absoluta favoriter blev flertaligt VM-medaljerade Sofia Paldanius (paddling) och världsmästaren i orientering 2009 och 2011 Helena Jansson. På deras föreläsningar satt jag och sög åt mig som en svamp och ställde massa nyfikna frågor efter.

 Tack Björn Alkner, Fredrik Bredberg och Tommy Friman för inbjudan. Vi kommer gärna igen!

 

//Christian