Plats 7: Arrangörerna

Dags för ännu ett inlägg på årets topp 10-lista. Nu är vi framme vid plats nummer 7 och jag tänkte uppmärksamma alla TÄVLINGSARRANGÖRER.
Tänk vad många hjältar det finns i det har landet och runt om i världen som vill arrangera tävlingar för oss som gillar utmaningar i skog och mark. Dessutom så fixas de flesta av dessa lopp utan någon större ekonomisk förtjänst, i vissa fall kan det knappt gå runt. Under året har jag kört alltifrån långa flerdagarstävlingar med anmälningsavgift på tusenlappar till enkla "svartrace" för en tjugolapp. Huvuddelen av de tävlingar jag kört under 2011 tycker jag varit riktigt bra arrangemang. Ska jag framhålla några som jag tycker levererade lite extra så tycker jag Adventure Race Slovenia som gav riktigt mycket tillbaka på anmälningsavgiften och Femmans multisportrace med årets roligaste banläggning kan nämnas.
I laget har vi i år arrangerat 2 små tillställningar. Garnisonsmästerskapet i multisport på regementet samt det så omtalade självspäkningseventet Ultimata Brännemon. Kanske blir 2012 året då vi gör något större...
Nu börjar tävlingskalendern inför 2012 att fyllas på med mängder av intressanta lopp och utmaningar så det ser inte ut som det blir brist på sysselsättning nästa år heller.

Tack så mycket allihop. //Danne

Plats 8: Sveriges framfart på VM!

Vilket VM vi fick uppleva. Huvuddelen av oss hade några spännande dagar framför datorerna då vi följde ARWC (Adventure Racing World Championship) som avgjordes på Tasmanien. Bland 79 startande lag ställde Sverige upp med 4. Helsvenska FJS och Silva samt halvsvenska Thule och AXA. Självklart var vi medvetna om att de svenska lagen skulle stå sig bra i den hårda konkurrensen men att det skulle sluta med alla 4 lagen bland de 6 främsta var det nog inte någon som vågade tippa. Stort grattis till er alla för fantastiska prestationer och hoppas att detta ger denna ädla sport lite mer mediautrymme igen.

1. Thule
2. Silva
3. Seagate (Nya Zeeland)
4. Adidas Terrex (England)
5. Axa Sports Club
6. FJS

För er som ännu inte upptäckt hur spännande det kan vara att följa en AR-tävling på nätet kan jag bara varmt rekommendera er att göra detta. Det är som en gammal klassisk femmil på skidor upphöjt till 10. Ovissheten om hur det går mellan rapporteringarna tillför en hel del till spänningen. Lägg till sömnstrategier, havererade bakväxlar, magåkommor och glömd obligatorisk utrustning så blir det riktigt rafflande. Dessutom är det lite av ett detektivarbete att följa tävlingarna på flera olika hemsidor för att försöka bilda sig en uppfattning om hur det går. multisport.se, sleepmonsters, lagens facebooksidor, tävlingens officiella sida, tracking och bloggar (framförallt Andreas Strands eminenta rapporter) utgjorde mina huvudsakliga informationskällor

Än en gång stort grattis och tack för underhållningen //Danne

Plats 9: Världens bästa jobb!

Som rubriken säger så kommer detta att handla om 5/6 av lagets arbeten. Att vara anställd i Försvarsmakten  som officer, specialistofficer, soldat eller civilanställd är riktigt jäkla bra om man är intresserad av idrott och kanske framförallt konditionsidrott. Försvarsmaktens tradition uppmuntrar till idrottande i de traditionella militära idrotterna orientering, skidlöpning, löpning m.m. Detta passar självklart oss multisportare alldeles utmärkt. Vi har förmånen att träna 3 timmar i veckan på arbetstid. Helt grymt bra att kunna få betalt tre timmar varje vecka för att träna. Rätt gött att vara proffs ibland :)
På varje förband finns det ju dessutom ganska hyggliga gym, spårcentraler, orienteringsbanor, lånecyklar och ibland även kajaker för att tillfredställa en multisportare.
Utöver träningstiden så arrangeras det ganska mycket militära tävlingar där man kan passa på att få lön för att representera förbandet och bära nummerlapp. Både lokala mästerskap (garnisonsmästerskap), regionala mästerskap och Försvarsmaktsmästerskap finns på buffébordet. Här försöker vi självklart vara med så ofta det går i löpning, orientering, skidor, MTB, multisport och kanske även i någon mer gren.

Försvarsmaktsvasan = jobb!

Försvarsmaktsmästerskap i multisport 2010 = Jobb!

Finfin arbetsplats.

Träning = jobb!

Jobb, jobb...

FM multisportläger 2010 i Skillingaryd. Växlingsträning med FJS AR = Jobb!

Som om inte detta vore nog så genomförs det ett antal träningsläger varje år. Det var genom ett sådant träningsläger som EGAR föddes. Jag tror det var 2008 som Försvarsmaktens första nybörjarläger i multisport genomfördes i Karlsborg med ledare ur FJS AR. Detta läger har sean återkommit varje år och under 2011 hölls även ett fortsättningsläger i ÅRE med forspaddling, bergslöpning och MTB. Tack för dessa fantastiska möjligheter att kunna träna med några av världens bästa multisportare. Vi har även varit på orienteringsläger, skidläger i Arvidsjaur med militära landslaget som instruktörer m.m. Till våren kommer Christian dessutom att åka med militära orienteringslandslaget på läger i Portugal och vässa formen.
Nu hoppas vi bara på att det dyker upp lite fler lag med militär anknytning på multisporttävlingarna framöver. Förutsättningarna finns för fler att utöva den ultimata soldatidrotten.

//Danne

Dags för kaptenens topp 10-lista.

Trots att fokus för laget just nu är inställt på 2012 så skall jag försöka mig på att titta bakåt på 2011 och summera året på samma sätt som förra säsongen med en topp 10-lista och en lite mindre lista med 5 dåliga saker. De båda listorna kommer helt och hållet vara byggda på mina tankar och minnesbilder och övriga lagmedlemmar har säkert andra saker både i topp och botten. Nu kör vi igång med tiondeplatsen.

10: Cyklar med stora hjul!!

2011 var året då del av laget (jag & Håkan) fick möjlighet att tack vare TREK och Cykelsmedjan i Eksjö köra på cyklar för fullvuxna. Vi köpte var sin TREK Superfly Elite 29ér och har sedan en kortare tillvänjningsperiod varit helt sålda på 29-tummare. 2011 var dessutom året då multisportsverige på allvar tog till sig 29érs. Flera lag bytte inför eller under året till 29-tum. Jag är inte övertygad om att jag åker så mycket snabbare på min nya cykel, det sitter ju tyvärr fortfarande i hjärta, lungor och BEN men min upplevelse är att den känns effektivare. Cykeln hanterar stökig terräng, utför och klättring på ett mycket bra sätt. Stenar, rötter och gropar rullar den effektivt över. Jag trodde nog att det skulle vara på väg som de stora hjulens rotation skulle kännas som allra bäst men det är precis tvärt om. Det är i de tekniska partierna som den känns som bäst. Visst den kan ibland kännas lite lång när man skall igenom ett trångt parti och det är lite trögare att accelerera igång de större och tyngre hjulen. Detta känns dock som ett ganska billigt pris för alla fördelar.

Till nästa år kommer hela laget sitta på cyklar med 29-tums hjul och jag tror det ska mycket till innan jag kör 26 igen.
//Danne

Juletid = mer tid för träning....

Äntligen julledigt och ledigt brukar ju som vanligt innebära mer tid för träning.
Är på plats hemma i Värmland och passar på att springa alla favoritslingor.

Imorse blev det 15 km myslöpning ute på Skutberget följt av bastu och bad på motionsgården.

Lunchpaus och sedan dags för det egen komponerande cirkelfyspasset som bland annat innehöll 70 burpees (upphopp följt av en armhävning), 60 situps, 50 svings med kanonkulan, 40 chins och 30 handstående armhävningar. Och detta var bara uppvärmningen.

Imorgon väntar 30km löpning följt av intensivgympa på Friskis och Svettis

//Malin

Forskning om multisport

I flera år har det ju pågått forskning om multisport på GIH - Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm. Jag har varit involverad i det projektet och forskat på heltid i ett år. Nu har det kommit en populärvetenskaplig publikation om det som projektet har kommit fram till. Lite lättare att ta till sig för gemene man än alla vetenskapliga artiklar vi har producerat... Så om du vill läsa vad forskningen vet om multisporten så ta en titt här:

http://np.netpublicator.com/netpublication/n43920245

Ett 23 sidor långt reportage med flera artiklar som på ett lättsamt sätt sammanfattar det vi kommit fram till i forskargruppen, som har letts av Mikael Mattsson och Björn Ekblom. Min del i det hela, som handlar om NSAID (dvs. Voltaren, Iburofen, etc) och hur det påverkar uthållighetsidrottare börjar på s. 18.

Trevlig läsning!
//Emma

Vart tog vintern vägen...

.... ? Ja, det frågor vi oss även här uppe i Norrland. Gjorde skidpremiär i söndags, 10 km av nypreparerade spår genom en vintrig Norrlandsskog. Jättefint! Visserligen bara 20 cm snö, som kommit de sista två dagarna, men ändå. Jag var så glad - Äntligen var den här! Vintern och skidåkningen. Och kanske kunde man börja få lite julkänsla också... Men ack vad jag bedrog mig! Redan på måndag morgon så stod regnet som spön i backen... Ja, ja tänkte jag, det blir nog kallt igen, på tisdag kanske... så det blir mer skidåkning i slutet av veckan. Men icke... gräsmattorna är gröna, skidåkningen lyser med sin frånvaro, och likaså julstämningen här i Norrland... Inte blir det bättre av att det börjar närma sig tentaperiod för mig. Näst sista tentan - jiippiie! Men det är verkligen svårt å motivera plugget när det blir ljust 9.30 och mörkt igen vid 13.30... Måtte det snö snart igen!

//Emma

Så här fint såg det ut i ungefär en dag... 

Testing testing...

Så har vi då äntligen gjort premiär i testlabbet. Jag (Daniel), Christian & Martin var på Concept i Jönköping och gjorde laktat och maxtester igår kväll. Johan som har för vana att testa HV71, världens bästa kanotister m.fl. fick som omväxling ta sig an 3 multisportare. Vi började med mjölksyratröskeltest och efter en kort vila så drog vi på med maxtest för att få ut maxpuls och max syreupptagning. Inte så dumt att ta ut sig så man får tunnelseende och det sticker i fingrar och tår en tisdagkväll:)
Johan summerade upp testerna på ett bra sätt och gav oss lite tips på hur vi ska förbättra träningen de kommande månaderna.

Johan mäter mjölksyra på Christian.

Maxtestet

Martin körde wattbike istället och levererade...

Trevlig kväll...

Det är full fart nu på försäsongen. Idag körde jag mitt första paddelpass i min nya Epic V12. Hämtade den igår hos Nomado-Erik. Riktigt kul med en ny båt och första intrycket är att den känns hyggligt stabil åtminstone på i det närmaste plattvatten. Tror nog att den är lite snabbare också:)
Blev lite kluven om jag vill ha vinter eller inte nu med den nya surfskin. Vore ju kul att kunna paddla lite innan isen lägger sig.

Vi hörs //Danne

In med båten ut med... cykeln

Så, då kom den! Snön... Samma morgon som snön la sig på backen så fick min kajak åka med bilen till sitt ide.











Cykeln var med på resan med, för på eftermiddagen hade Peter på TREK och jag bokat pannlampe-möte i cykelspåret.














Det blev ett bra pass. Peter körde med sin Silva Alpha 6 och jag med Silva Sprint. Vi kunde konstatera att lamporna och nysnön inte innebar någon begränsning. Sprintlampan sprider ljuset mer än Alphan. Vilket ger mindre "tunnelseende"-effekt och underlättar kartläsningen, eftersom jag inte riktigt behöver rikta lampan rakt ner i kartan och därmed blända mig själv.
Vi tog oss igenom det 20 km långa, stig och väg-varierade TS-spåret i vinterkvällsmörkret, och kom tillbaks till stan mycket nöjda.

 Nu väntar vi ivrigt på våra nya cyklar, vi räknar med att få dem i god tid innan tävlingssäsongen drar igång på allvar. I februari har vi tänkt att ha mek-utbildning på cyklarna med Conny på Cykelsmedjan. Tack Peter för ett bra pass och trevligt möte : ) //Christian

Träningstävling i Kolmården

Det började med att Emma fick en inbjudan från Kolmården Adventure Racing att delta på deras en-dags "tävling" lördagen den 19 november.

Men även övriga medlemmar i EGAR bjöds in att delta, så det slutade med att jag, Emma och Christian möttes upp i Norrköping.

För bästa sättet att spendera en lördag måste ju vara genom att få cykla, springa och paddla.

Så 07.00 möttes vi hemma hos tävlingsledaren Christer Casselsjö där första sträckan skulle starta.

Men först så var det lottning av lag, förutom tre glada EGAR-själar så var det sju stycken från hemmaklubben Kolmården som stod på startlinjen.

Jag blev lottad med Oskar och slumpen föll sig så att Christian och Emma fick köra ihop. Men eftersom vare sig jag eller Oskar är riktigt hemma på det där med karta och kompass så beslöt vi ganska snabbt att hänga på Christian och Emma.

Så medan solen så sakta gick upp över Kolmårdenskogarna cyklade vi iväg. Vi kom dock inte så väldigt långt innan det small till ordentligt och min kedja gick av. Tur för mig att Christian hade varit förtänksam och hade ett nytt kedjelås med, så lagningen gick riktigt smidigt.

Asfalt blandades med grusväg och även lite stig, riktigt fin cykling. Det hela bröts av med att laget tillsammans skulle göra 100 armhävningar och innan dagen var över hade vi också gjort 200 situps och 30 chins.

Efter ca 2 timmar på cykel parkerade vi dem i garaget hemma hos Joel och snörade på oss löparskorna. I sann Kolmårdenanda bar det av uppåt mot första kontrollen, och med lagom stela ben kändes det som att vi sprang i backen som aldrig tog slut.

Sen blev det fin stiglöpning på Östgötaleden, eller för övriga blev det fin löpning. Jag fortsatte att vara en partybroms och lyckades trampa snett, inte farligare än att det gick att fortsätta men tempot blev betydligt lägre än det kunde varit.

Efter några mindre orienteringsmissar, och en stor då vi under en stund inte hade en susning om var vi befann oss, växlade vi till kanot.

Emma och Christian som är riktigt duktiga på att paddla, drog här ifrån mig och Oskar. Emma styr ju som ett sant paddelproffs, det är bara att gå tillbaka till tävlingen Raid Uppsala tidigare i höstas där hon och Christian krossade övriga lag på paddelsträckan.

Vi tog en liten krokigare väg till att börja med, men all heder åt Oskar som mot slutet styrde som han aldrig gjort annat.

Det är inte lätt när två "bara sitta fram och kötta paddlare" skall försöka få farkosten att färdas dit man vill.

Men till slut efter två lyft, en längre sträcka av att släpa kanot i iskallt vatten, kom även vi fram till Finnspång.

En kort löptur upp till badhuset för att växla till sista grenen som var simning. Lagen skulle tillsammans avverka två kilometer med valfritt simsätt.

Även här hade Oskar dragit nitlotten, jag hade badförbud (pga. borttaget födelsemärke) så han fick simma hela sträckan själv, men som en sann triathlet klarade han det galant.

Och Christian och Emma simmade som fiskar i bassängen.

Men även trevliga dagar som dessa tar dessvärre slut. Så vi vill passa på att tacka Kolmården Adventure Racing för en jättetrevlig dag i deras hemmaskog. Mycket väl genomförd träningstävling, vi hade kanonkul!!!

//Malin

Med Monarken till en väldigt mörk plats...

Jag har ett nytt tillskott i cykelparken. Efter att jag kört sönder min trainer (Tacx Satori) för ett tag sedan började jag se mig om efter alternativ. Laga trainern skulle kosta drygt 1000kr, en ny Satori knappt 2000. Jag beslutade mig för att leta lite efter en Monark i tillräckligt bra skick. Hade för mig att jag sett en ganska skabbig stå och förfalla i en mörk och fuktig källare. Det visade sig att jag hade alldeles rätt och dessutom så fick jag adoptera den utan en alltför krånglig process.
Tusenkonstnären Conny på Cykelsmedjan i Eksjö åtog sig uppdraget att byta vevparti på den och min grytsmed till svärfar hjälpte mig med att bygga om sadelstopen så att jag kunde byta ut standardsoffan till en lite smalare och hårdare sadel. Billigt och bra för en smålänning.

Svärfar Johnny löser det mesta. TACK!!

Nya vevar 172,5 mm och självklart med Eggbeaters!

T.o.m. den lilla cykeldatorn funkar. Kadensmätare m.m.

Tog en paus i fredagsmyset och begav mig ner i källaren för att plåga benen lite. Kvällen till ära hade jag laddat ner en ny film från Sufferfest. "A very dark place". Filmen är knappt en timme lång och innehåller uppvärmning, 5 st 4 minuters intervaller och lite nervarvning. Som vanligt är det snygga cykelfilmer, bra musikval och lite salta kommentarer och spydigheter för att få en att ta i lite extra under intervallerna. Jag tar åtminstone i lite extra när det vankas kullersten och Cancellara bombar på i Arenbergskogen. Jag har tidigare rekommenderat Sufferfest för att göra trainerpassen lite roligare och så här när det vankas höst och vinter så kan jag inte annat än att göra det igen. Köp och svettas!

Bra med lite sparring.

I övrigt så har träningen de senaste 3 veckorna blivit lite lidande av att jag gått en hjälmdykutbildning på jobbet. Det är inte så värst hälsosamt med hård träning efter en dag med djupa och jobbiga dyk.

Här försöker jag svetsa...

Jag till vänster.

Nu är utbildningen dock över och det är dags att öka på träningsdosen och intensiteten igen. Snart drar det ju igång igen.
//Danne

Bollsport

I måndags körde jag och Martin ett gött gympass. Focus låg på ben, säte och bål och en liten del axlar.

Vi började med att servera den stackars bålen funktionella bollkastar/fångar-övningar som främjade viss explosivitet och gav en naturlig belastning... ...Bör göra en del för paddeluthålligheten och är mkt roligar än att plåga sig ensam med sittups jämt...

Sittup med kast till den andre som mottar och går ner-vänder-upp-och-kastar på vägen upp

För bollen i en cirkel runt oss båda, ser kanske fånit ut men blir JÄTTETUNGT i hela bålen efter ett tag

Passaren kastar bollen från sidorna, varpå den mottagande tar emot och roterar bålen med bollen, doppar den i marken och kastar den explosivt tillbaka i återrotationen

 

Därefter gick vi på mer sätes- och ben-, och axelövningar. Vi har analyserat att vi för löpningens och cyklingens skull, behöver bli starkare i höft och sätespartiet. ...Ja förutom alla andra muskler i hela kroppen som också väntar för att få bli starkare... : ) 

Goodmornings

Enbens bakåtspark

Vadpresss....

 

Utfallspromenad med vikt, upp på tå för vadernas skull

Joysticken roterades från lågt vänsterroterat - via högsta läget rakt fram - till lågt högerroterat max

Upp och ner utan fothjälp så många gånger man orkar därefter med fothjälp

Ett bra pass! Vi har mkt mer på lager. Martin fullkomligt bubblar av funktionella övningar, och jag gillar konstiga, sköna övningar utanför fyrkanten. Det här blir en rolig vinter...

//Christian och Martin

Tröskeltest och VO2max-test

Då var det dags igen - det halvårliga testet av den fysiska arbetskapaciteten. Svart på vitt! Inga krusiduller. 

Har haft förmånen att inför och efter varje säsong de senaste två-tre åren testa mig på Idrottsmedicinska enheten i Umeå (gratis eftersom jag också har forskat där). Tröskeltest och VO2-max test på löpband och/eller cykel. Har de senaste gångerna enbart testat mig på löpband, eftersom det översätter bättre till cykling än tvärt om, och det tar mycket tid från träning att få in både ett cykel- och ett löptest två gånger per år. 

Kittade och redo att ta ut mig till max

Så nu var det alltså dags igen. Sist testade jag min i mars, och då hade jag förbättrat mig ganska rejält jämfört med föregående gång. Var lite orolig att jag inte skulle ha förbättrat mig denna gång, kanske tom. tappat lite, eftersom det varit en lång säsong med mycket tävlande som ändå sliter en del på kroppen, och dessutom flera veckor med sjukdom (harpest och REJÄL förkylning) i början av hösten. 

Funkade bra med SLab 4 skor på löpband!

Så det var med glad förvåning jag fick resultaten att jag förbättrat mig ytterliggare en hel del! Så det var ju trevligt. Maxpuls var 192, samma som tidigare tester. VO2max hade gått upp från 3,40 till 3,56 och testvärdet hade ökat från 61 till 63. Testvärdet är ju det mest intressanta och väsentliga, eftersom det är en funktion av kroppsstorlek (=vikt) och lungkapaciteten och storleken på lungorna är direkt relaterade till kroppsstorlek. En liten tjej kommer aldrig ha samma VO2max som en stor kille, men hon kan ha ett betydligt högre testvärde och därmed en högre faktiskt fysisk kapacitiet.  Jag kunde också springa lite längre på samma lutning och hastighet som sist innan laktatet sköt i höjden och jag gick in i väggen. Laktatkurvan hade ett snyggt L-formad utseende och återhämtningskurvan gick brantare nedåt än sist (dvs. en effektivare borttransport och metabolisering av laktat från blodet). Jag hamnade nu också i kategorin "elit" baserat både på VO2max och testvärde. Tidigare har jag varit nära, men inte riktigt där utan hamnat i kategorin "elitmotionär". 

Helt slut och dags för sista blodprovstagningen

Nu är det ju så att det är inte testvärdet som vinner några tävlingar…. men det är ju alltid trevligt med en förbättring och ett bra värde! :-) Och det sporrar till ännu mer träning nu under vintern! Det är fantastiskt bra träningsredskap dessa tröskeltester, för att kunna lägga upp träningen i rätt pulszoner och veta exakt i vilka zoner det är man behöver träna. Nu är det bara att gå ut och sätta igång…!!

// Emma

Till topps i Åre!

Hade en helt fantastisk träningsdag i mitt älskade Åre igår!! Har "flyttat" till Östersund för två veckors praktik så då måste jag ju passa på å träna lite på min framtida "hemmaplan" :-)

Det var minus 4 grader och dimma i Östersund, men ett lätt vit-glittrande puder täckte alla träd så det var fint ändå. Väl framme i Åre så låg det som ett lock av samma dimma nere i byn. Plockade upp min Åre-polare Petter och körde upp till Ullådalen. Det är som alltid som att komma in i en annan värld när man kommer upp dit! Bilden får tala för sig självt....

Det var fortfarande någon minus när vi startade upp mot Västerskutan. Gräset knastrade härligt under fötterna. Men ju högre upp vi kom dessto varmare blev det. Jackorna åkte av ganska fort allteftersom höjdmetrarna avverkades....

Turen gick upp på Västerskutans topp och sen vidare via kammen till Skutans topp. Det var 7 grader varmt på toppen!! Fast det blåste en hel del... Men solen strålade och himlen var blå! Kändes mer som en sen höstdag i september än mitten av november - det brukar ligga snö över hela Skutan så här års!

Det var riktigt häftigt att titta ned på molnen/dimman! Det var en helt annan värld där uppe. Helt torrt, behövde inte SpikeCrossen som jag hade på mig. Har vart mycket i fjällen, men aldrig har jag varit med om att springa i helt torr fjällmiljö i sju graders värme i mitten av november!! Det var sååå härligt!

Från toppen så fortsatte vi ned mot Huså på ÅEC-banans sträckning. Sprang ned till Bjelkes gruvor och sen fortsatte vi väster ut runt Lillskutan och tillbaks mot Ullådalen.

Vilken löptur vi hade!!! Helt fantastisk! Jag var helt lyrisk! Det blev drygt 3 timmar, 19.5 km och ca 1000 höjdmeter.

Hoppade in i bilen och bara ca 200 höjdmeter ned så såg det ut så här!

Slängde i oss en snabb macka på Åre Bageri och sen var det dags för premiärskridskotur på Fröå tjärn!! Isen la sig igår och flera kompisar hade redan vart där och åkt under dan. Hann klämma in en kort halvtimmes tur i dimman och medans mörkret la sig. Jättehärligt att glida fram på helt slät is med ett tunt puderlager snö på!

Dagen avslutades med god middag hos Helena och Petter och sen skönt häng på tjejfest hos Hanna. Åh vad jag älskar Åre! Tack för en toppendag alla fina Åre-vänner!

// Emma