Första växlingsplatsen, nedanför Åre torg
Så där stod jag och Martin (min support) kl 7.30 nedanför Tännforsen, sveriges största vattenfall. Vackert! Och avtagande nervositet för varje minut, eftersom ju närmre starten man kommer desto mindre möjlighet har man att ändra nåt med utrustningen eller tänka på detaljer för växlingarna mellan disciplinerna. Tjoff! Där gick starten, tokintensiv paddling inledningsvis för att komma hyfsat bra in mot forsen och sen hitta en bra våg att ligga på. Jag kände mig stabil i forsen och kunde ligga på bra med ordentlig paddling. Tyvärr blev jag paddlandes själv över sjön på slutet, det tar mer energi än om man bitvis kan ligga på någon annans svallvåg. Jag höll mig topp 11 under hela paddlingen och påbörjade löpningen uppför skutan, rätt pigg faktiskt!
I början av skutan upp, Bild: Erik Pütsep
Jag blev omsprungen av några och jag sprang själv om några och två bröt tävlingen under löpningen. Det ledde till att jag nu låg 10a när det var dags för växling till cykel.
Ut ur skogen upp på vägen, Martin springer med, hejjar och filmar. Tack! Det peppade.
I Huså stod Martin med cykelskor, hjälm, salttabletter och
gel, mmm gott! Upp på cykeln och iväg. I början av cyklingen kände jag mig pigg
i cykelbenen. Jag körde på i min takt. Men när jag började få rejält motstånd i
stigningarna en bit in cyklingen kände jag att krafterna började sina. Olof i
Karlstad Multisport går om mig och får punka. Nej! Skriker jag när jag passerar
honom. Till i år var banan omgjord och tillförd en extra stigning ovanför
Björnen innan man fick cykla ner mot E14 och in mot Åre by för att trampa upp
för den sista stigningen innan downhillsektionen ”Getrappet” och målgången på
Åre torg. I stigningen ovanför Björnen var krafterna tyvärr ordentligt
reducerade. Jag slet på, sprang med cykeln över myrpartiet efter stigningen.
Fick lite respit i utförscyklingen ner mot E14. Ouch! Kramp, när jag hoppade av
cykeln för att ta mig över ett krångelparti. Jag tvingade mig själv att
fortsätta framåt och tillslut släppte det. Men nu hade jag bara en fart i benen.
Kraften börjar sina på riktigt i början av stigningen vid Björnen
Olof kommer ikapp igen med sin nya slang. Pshyssshy! Hör jag bakom mig, och jag
tror att Olof svor. Punka igen? Frågar jag. Ja säger Olof bekymrat. Har du en
slang? Frågar han. Jajjemen! Jag hoppar av cykeln och plockar fram min
slang och kolsyrepatron innan jag fortsätter. Vi ska ju köra SM ihop
nu i juli så vi är ju liksom lite team ; ). Jag hinner se några närma sig i
spåret bakifrån. De närmar sig mer och går om. Den här gången kunde jag inte
göra något åt Fredrik och Ulf (Team Sthlm Extreme) eller Pär (Sportson Skövde),
inte heller Anders (IKSU Multisport) när de passerade mig i början på den sista
stigningen mot Getrappet. Jag gick i mål på en 19e plats. Jag gjorde en bra
tävling i stort, för top20 är bra när hela multisportsverige är samlat. Sverige
tillhör ju dessutom världseliten. Så jag är nöjd med insatsen på sätt och vis.
Men nu börjar utvärderingen av vad som hände när energin tog slut i slutet av
cyklingen. Och sen börjar träningen för nästa års kraftprov. Yes!!! Man får
aldrig nog!!!
Törstig, trött, och i mål!!!
Morgonen efter tävlingen upptäcker jag att mitt bakdäck är
punkat! Ojoj, hade vart trist och cykla på fälgen in i mål, haha!
Tack Mats och Natasha, alla funktionärer och alla medtävlande för en toppen tävling och tack Martin för bästa supporten.
Tack Mats och Natasha, alla funktionärer och alla medtävlande för en toppen tävling och tack Martin för bästa supporten.
//Christian