Vi sprang som vanligt som yra, mållösa höns runt med
utrustningsdetaljer en stund (säkert flera timmar, men det skulle ingen
erkänna). Sen åt vi middag och försökte pratade om allt annat än tävlingen, det
gick bra o trevligt var det.
Upp i Ottan och iväg! Avlastning, anmälan och kartritning.
Kartorna borgade för en mycket trevlig 5timmarstävling.
Starten gick och vi gick bra till första kontrollen I sann Kristinehamnsmanér så var banorna gafflade, bra men lite läskigt. Fram till nästa kontroll var vi ifatt våra kompisar Marie och Ulf i Polarpuls. – Är det ni igen, ropade Marie. – Ja, sa jag, vi kanske skulle starta ett lag, vi kör ju ändå allt ihop ; ). På Utmaningen några veckor tidigare så körde vi mycket cykel o löpning jämnsides.
Men plötsligt hör jag ett ljud som man inte får höra på tävling egentligen. Malin skriker och tar sig för foten. Vi stannar, jag försöker att ödmjukt, effektivt och lite pushande få ur henne om hon kommer kunna fortsätta. Och ja, Malin är ju gjord av virke man sällan skådar under en livstid, hon ska fortsätta. Jag tar upp kartan igen och spikar de två nästkommande kontrollerna, jag påpekar för Malin att hon inte får riskera VM som bara är några veckor längre fram, hon säger ingenting, bara springer. Och vips så har vi tätat luckan vi fick pga stoppet.
Bild: Erik Pütsep |
Växling till cykel och häftigt påhejjad av Emma i och omkring växlingsområdet, haltandes, hojtandes (på sin skadade fot från Stockholm Extreme nån vecka innan) - Kom igen EGAR! Ni är så j---a bra!
Men nu har Malin ont. Och när vi ger oss in mer och mer i den tekniska Kristinehamnsterrängen så tappar vi de andra lagen och hamnar på en 6e plats. Malin och jag kämpar på, vi springer stadsorientering, simmar och cyklar, vi behåller vår 6e plats. Men sen var det dags för paddling och här ställer inga stukade fötter till någonting. Vi paddlar som vi hade eld i aktern! Paddlar ifatt och om Adventureteam och vi närmar oss Polarpuls. Hade paddlingen varit dubbelt så lång (16km) så hade vi nog tagit in hela luckan. Men som det begav sig så hade vi ca 2 min fram till Ulf och Mari när vi gått iland och gick ut på sista löpningen (5km snitslad Trailrun). Vi tog oss i mål som 4a i årets Svenska mästerskap. Men håll i er vi har redan börjat planera nästa års SM. Och då har vi inte tänkt att skada oss ; )
Jag förstår inte vad som fick Malin att köra så hårt som hon
gjorde på slutet, jag hörde hur ont det gjorde. Du är en sann kämpe Malin.
//Christian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar