Som alltid tycker jag det är trevligt att tävla på hemmaplan, det är nått visst med de värmländska skogarna....
Innan start, taggade men glada |
Starten gick klockan 10.00 och började med en snitslad löpning längs Frödingleden, simma över Alsterån och sedan tillbaka igen.
Redan här märker jag att det går lite tungt med andningen och håller hårt i snodden fram till Christian.
Växling inne på TA och sedan bär det av ner till kajakerna.
Bitvis var det vassigt |
Efter halva sträckan var det dags för landstigning och en kort orientering med klipphopp. Hoppet var säkert inte mer än fyra meter men när man står där uppe känns det betydligt högre....
Paddling tillbaka och sedan upp för växling till mtb.
Simtur över Alsterån |
Cyklingen går mestadels på riktigt fina skogsstigar och vi cyklar på bra, och mina luftrör fungerar betydligt bättre på cykeln.
Efter ungefär halva sträckan är det växling till orientering och där står supporten (Peter och William) mitt i skogen och regnet för att heja på oss.
Det är faktiskt en riktig humör-höjare att få några glada tillrop där man minst anar det....
Även här håller vi ihop med Polar och gör så under hela sträckan. Det känns dock fortfarande som jag har ett sugrör att andas genom och jag kan inte komma ihåg när det var så jobbigt att springa senast.
Men till slut har vi sprungit klart och får sätta oss på cykeln för sista sträckan in till mål.
Vi har tagit in på FJS och har nu endast fem minuter upp till första platsen.
Direkt efter målgång, har fortfarande inte förstått vad som hänt |
Och med två, tre kilometer från mål får vi reda på att FJS har gjort en ordentlig orienteringsmiss och att vi nu ligger på delad första/andra plats tillsammans med Polar.
Sen händer det mest overkliga, Ulf i Polar får punktering med två knappa kilometer kvar till mål och helt plötsligt ligger vi först.
Så det är bara att cykla så fort vi kan mot mål, hela tiden övertygade att Daniel och Kristin från FJS skall komma flygande bakifrån och gå om.
Prisutdelning |
Visst var målet denna dag att hamna på pallen, men att stå överst var inget vi räknade med.
Fast kanske var det vår tur att äntligen få lite medgång. Efter denna misär sommar med allt för mycket sjukdom och skador så var det nog vår tur.
Men det är just detta som är charmen med multisport, det går upp och ner, framgångar löser av motgångar och som lag blir vi starkare av båda faktorerna.
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar