DM i MTBO

Förkortningen betyder DistriktsMästerskap i MountainbikeOrientering. Detta är ingen stor sport i Sverige, åtminstone inte ännu. Sporten växer och är riktigt stor i andra delar av världen (framförallt i Europa). Distriktsmästerskapet hölls i Växjö och var medeldistans, vilket skulle innebära en tävlingstid på ca. en timme. Det var en tävlingsfri helg så det var bara att ta tjuren vid hornen och ge sig i kast med en ny upplevelse. Vi kör ju MTBO på multisporttävlingarna men där är oftast orienteringen lättare och mindre intensiv. Vi har ju dessutom oftast möjligheten att studera kartor och vägval i förväg. På en tävling i MTBO får man kartan en minut innan start, vilket ungefär räcker till att vika ner kartan/orna i kartstället på cykeln. Dessutom är stigar och vägar graderade enligt hur snabba de är att cykla på på en MTBO-tävling, något som ännu är ovanligt inom multisporten. Sista skillnaderna är att man måste fästa sportidentpinnen i cykeln, detta för att cykeln måste med fram till alla kontroller, samt att det oftast enbart är tillåtet att förflytta sig på stigar. Det är alltså inte tillåtet att ta cykeln på axeln och gena genom skogen.
Vi var 6 anmälda i H21 klassen, jag sa ju tidigare att det inte är någon stor sport:) Efter förberedelser oc uppvärmning var det dags för start, stressigt med 3 kartor och kartbyten, vika, passa, läsa in...pip,pip,piiip. Starten gick och iväg mot första kontrollen. Jag försökte prioritera att hela tiden ligga en kontroll före i vägvalsplanering m.m. så att de inte skulle bli några standon.

Fick första kontrollen bra, lyckades inte läsa in mig till tvåan, stressigt, det går fort med cykel på 1:10000 del. På väg till 4:an så finns det lite mer möjlighet att planera kommande vägval. Tycker att jag håller ganska bra tempo på resen av denna kartan och byter till ny karta på toppen av slalombacken.

Här blir det ordentligt tricksigt. Kontroll 10, 11 och 12 sitter tätt, direkt efter kartbyte (ingen framförhållning) och dessutom i ett stigrikt område med otydliga stigar. Tvingas sänka tempot, gör någon liten bom på 12:an och vidare mot 13 där nytt kartbyte väntar...

På 14, gör jag tävlingens största bom. Läser inte tillräckligt noga på kontrollpunkten, Letar uppe på åsen, ser en kontroll, cyklar dit, fel kodsiffra, läser in mig igen, ser att den ska sitta nedanför åsen, letar åt fel håll, lägger säkert 2-3 minuter på denna innan jag hittar den:( Sedan flyter det på, 15, 16, 17, 18, 19, gör ett dåligt vägval till 20 där jag tar den heldragna vägen och tvingas köra förbi kontrollen och ta den norrifrån och vända. Hade det varit multisport hade jag sprungit genom skogen, såg ju kontrollen från vägen. Vid kontroll 20 var det sista kartbytet, tillbaka till karta 2 och full fart mot mål via kontroll 21 och 22.
Väl i mål (57 minuter senare) visade det sig att det räckte till en andraplats, slagen med en minut. Riktigt kul och riktigt nyttig träning för multisportandet. Det får nog bli fler gånger när det passar in i kalendern.
Planen med framförhållning funkade ibland och ibland inte. På de korta mer orienteringsintensiva sträckorna hade jag svårt med framförhållningen och tvingades fokusera lite för mycket på nuet. Jag tappade tempo och kunde inte ligga på som jag ville. Gjorde även ett par lite sämre vägval och en alldeles för stor bom på kontroll 14, men det är väl tur att man har lite och förbättra efter sin första tävling...

På lördag är det tävling igen. Försvarsmaktsmästerskap i multisport i Tibro i samband med Hjo multisportklubbs deltävling i sprintcupen. Ska bli svinroligt med nummerlapp igen. Jag och Christian skall försöka försvara guldet och Martin i lag med Gustav Wachenfeldt (som gör multisportpremiär) kommer säkert göra allt för att vara med och slåss om det de också.

//Danne

Jag och min spik

Under en träningsrunda på cykeln för två veckor sedan krockade jag med två andra cyklister i en skymd kurva.

Efter en snabb kontroll av cykeln konstaterade jag att den såg ut att ha klarat sig bra, förutom att bromsskivan bak var rejält sne (kunde pusta ut för en stund, cykeln var nästan helt ok ).

Dock var min vänstra sida minst lika sne som bromsskivan. Så istället för ett långpass i vårsolen (kom bara 35 km) så blev det vänterummet på Nacka Akuten, där det tillslut konstaterades att nyckelbenet var av och att det antagligen skulle behöva opereras. 

Så fick en remiss till St Görans till dagen där på. Där konstaterades en gång till att nyckelbenet var av och att operation fortfarande var nödvändigt. Då kan man ju tycka att det är lika bra att operera på en gång, men NEJ, det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte förklara det här med tävlingssäsong, missade tävlingar och att rehab tiden skulle förlängas med en hel vecka:

Sjuksyrran var benhård och sa att jag skulle vara glad att jag fått en så snabb tid, att bara få vänta en vecka var tydligen inte vanligt.

Det livräddande åttaförbandet

Var helt orörlig i två dar, tog 10 minuter bara att komma upp ur sängen. Och att klä på mig blev ett helt projekt. Försök själva att sätta på er kläder utan att kunna lyfta ena armen överhuvudtaget, det är svårt, tro mej. Lägg även till känslan av trasiga benbitar som helst av allt vill trycka hål på skinnet och ploppa ut, jätteskönt faktiskt.

Lösningen blev att använda kläder som gick att kliva rakt i och sedan dra upp.

Men efter två dar började livet återvända och eftersom jag ändå skulle operera nyckelbenet så behövde jag ju inte vara stilla och låta det läka. Och det gick både att cykla (spinning), köra i de flesta konditionsmaskiner där man inte rörde överkroppen allt för mycket, träna ben och gå i backe.

Mycket tack vare åttaförbandet som drog isär benbitarna, det enda svår var att få på förbandet själv.

Promenad på löpband

Och ja, det är fantastiskt tråkigt att tillbringa timmar inne på gymmet istället för utomhus, MEN det är bättre än inget alls.
Passade på att köra ett ordentligt intervall pass på spinningcykeln á 90 minuter dagen innan operationen, kanske inte var det bästa för nyckelbenet som protesterade en del, men vad gjorde det, skulle ju ändå fixas till dagen därpå.

Turist efter avslutad handikapppromenad

Operationen gick bra, tror jag, fick en fin spik som håller ihop det trasiga benet. Och eftersom det är "one size fits all" sticker min spik ut på baksidan av axeln.
Två dar försvann i en dimma av citadon, enligt förpackningen fick jag äta åtta om dagen, jag åt två och var helt snurrig.
Så när jag vaknade i soffan dag tre (tänkte inte göra om misstaget med att inte ta mej ur sängen) bestämde jag att det var bättre att ha ont än att inte känna något alls (nu var det mer som att spiken ville lämna kroppen genom att trycka ut sig själv genom operationshålet).
Men det blir bättre dag för dag, fortsätter med mina handikapppromenader i Ursvik. Ser ut som en tysk turist när jag går, midjeväska (kan inte ha ryggsäck än) håret i en sned tofs (att sätta upp håret just nu är en procedur i sig, byrån i hallen är en vital del i denna procedur, men resultatet blir helt enkelt en sned tofs)
Att promenaderna sedan är 15 km långa och innefattar att alla backar tas två gånger kanske inte är helt vanligt bland tyska turister. Men sjukgymnasten sa att det är bra att röra på sig och det har jag tagit fasta på.
Sedan är jag lite mer försiktig nu efter operationen, kan ju vara skönt att det läker så snabbt som möjligt.
Tävlingen i Trollhättan 16/6 bör inte vara några problem :-)

//Malin

Träningstävling

Martin och Gustav i Gyesjön!

Träningstävling med Gustav W

Nästa lördag är det dags för FMM (Försvarsmaktsmästerskap) i multisport och i år är det Tibro med omnejd som är tävlings arenan!

Egar startar med 2 lag, de regerande mästarna från förra året Christian och Danne samt undertecknad med den oprövade konditionsmaskinen Gustav W!

För att bättra på våra chanser till ett bra lopp bestämde jag och Gustav oss för att köra en träningstävling själva idag.

Sagt och gjort lämnade vi klubblokalen på Ing2 löpandes när solen stod som högst på himlen kl 13 för att vara exakt.

Vi sprang ca 3km till starten för en 4 km orienteringsbana som ing2 lagt ut som Veckansbana... Jag missade så klart första kontrollen men kom in i kartläsningen efter det och lyckades spika resterande 9 kontroller.

På hemvägen provade vi att snodda mig eftersom GW är mer löpstark. Detta blev enligt mig passets tuffaste del, vilket klipp han har i benen!! Jag fick bita i hop ordentligt för att hänga med!!

Väl tillbaka på ing2, 1h20min senare växlade vi till mtb.

Körde ett varv på teknikbanan på ränneslätt som Eksjö cykelklubb använder flitigt.

Därefter en knorr på norra fältet och delar av ts-spåret och sen hem igen för sista delen, kanot.

Vi fick lite vila iom transporten till Gyesjön där vi kom att paddla.

Vi paddlade ca 1timme och hann även besöka den intill liggande svansjön!

3h och 20min senare stod vi klara på stranden!

Nöjda med dagen tog vi ett dopp i sjön,

Kalas!!

Nu blir det hem och slappa lite solstolen... Nice!!!

//Martin 

Långträning...

Hallå.

I kristihimmelsfärdshelgen passade delar av laget på att köra ett långpass till stor del under dygnets mörka timmar. Det blev av olika anledningar ingen start i Le Grand Tour (24 timmars race) i Kolmårdenskogarna så vi fick se till att uppleva gryningen i de Småländska skogarna istället.
Självklart föranleddes passet med en hel del logistik, kanot och tillbehör samt bilar skulle placeras ut på rätt platser eftersom vi ville köra från A till B och inte tillbaka till samma plats. Vid 0100 lämnade vi klubblokalen på cyklarna för att köra vandringsled i dryga 40 km i pannlampornas sken. Vi fick en riktigt fin tur på omväxlande stig, stråk och grusvägar. Leden var till huvuddel cykelbar och innehöll bara några partier där vi fick bära. Förutom en punktering så flöt cyklingen på enligt plan och vi fick uppleva gryningstimmen i Eksjö kommuns östra delar. Helt underbart när man får släcka lampan och solen börjar titta fram.

Efter cyklingen så var planen att vi skulle paddla på Silverån från Haddås (där Håkan är uppvuxen) till Mariannelund. Planen höll dock inte utan det slutade med att vi bar eller puttade kanoten framför oss huvuddelen av sträckan då det var alldeles för grunt och stenigt för att det skulle gå att paddla. Efter halva sträckan gav vi upp försöket med paddling och sprang istället resten av sträckan till bilen och de torra kläderna i Mariannelund. 7,5 timme träning senare var det så dags att plocka in alla prylar igen, tvätta cyklar och kläder och kanske ta igen någon timmes sömn.

Tack för en trevlig utflykt
//Danne

Komprimera mera!

Tjena.

Vi har inlett ett samarbete med 2XU (skall uttalas two times you). De är ett av världens ledande och förmodligen världens mest kompletta märke för kompressionskläder. Jag har varit lite sugen på att testa kompressionsplagg ett tag men smålänning som man är så... men nu fick vi ju chansen ändå:)
Förhoppningen är att plaggen skall hålla ihop musklerna bättre och minska småvibrationer och skakningar som tröttar ut muskulaturen under framförallt långa tävlingar. Jag har hittills testat långa tights, långärmad tröja och kompression för vaderna. Placeboeffekt eller inte, mitt första intryck är att det känns bra. Tröjan som var det plagg som jag trodde vi skulle ha minst behov av tror jag kan bli ett favoritplagg. Den hjälper till att förbättra hållningen, trycka bak axlarna lite samt att det känns grymt bra under cykling och inlinesåkning att den håller underarmsmuskulaturen stilla. Vadkompression har jag hittills bara testat på cykeln, både på ett 17 mil långt landsvägspass och på en mer intensiv MTBO-träning på knappa timmen. De känns riktigt bra och jag gillar dem då man kan köra med valfria strumpor eftersom de bara sitter över vaden. Tightsen har jag använt ganska mycket i återhämtningssyfte efter träningspass samt att jag testat att sova i dem efter längre träningspass. Nu är vi där igen, placebo eller inte men det känns iallafall bra!

Kejsarens nya kläder:)

Annars flyter träningen på bra efter sjukdomen som stoppade mig på Anderstorpsracet. Har fokuserat på lite lugnare och längre pass samt teknikträning och mycket orientering eftersom jag hostat ganska mycket. I går kväll passade jag när familjen gått och lagt sig på att springa nattorientering. Plockade 20 naturpasskontroller i pannlampans sken. Riktigt nyttigt att träna i mörker och grymt kul med naturpasset.  Nu känns kroppen äntligen redo för att plågas med lite intervaller så ikväll ska pulsen upp ordentligt.

//Danne

EGAR vinner Svenska Cupen Sprint

På 1:a maj gick första deltävlingen i Svenska cupen Sprint av stapeln i Gislaved. EGAR hade två lag i mix-klass på startlinjen, EGAR Svart med mig (Emma) & Christian, och EGAR Gul med Malin & Martin.

Beräknad vinnartid var tre timmar. Tävlingen startade med en kort orienteringslöpning till kanoterna. EGAR Svart med mig & Christian bommade första kontrollen, medans Malin & Martin gick rakt på och kom fram först till kanoterna. Snabbt byte och ner i vattnet. Redan efter några minuters paddling på Nissan så gick vi om och tog täten. Det var en trixig paddling med svår orientering i Nissans meanderdelta. Några lyft ingick också och när paddlingen var avslutad så ledde Christian & jag med ca 2 min till bakomvarande. Malin & Martin hade halkat ned till en sjätte plats.

Martin & Malin först ned till vattnet

Christian & Emma har nu tagit ledningen

Ett av tre lyft

Malin är snabb ur kanoten

Snabbt byte och så ut på den långa orienteringen. Vi höll ledningen rätt igenom och kunde byta till sista sträckan, cykel, med ett försprång på ca 3 min.  Malin & Martin hade tagit in lite och låg nu på en delad fjärde plats.

Ute på orienteringssträckan, knölig terräng ibland

Fin och teknisk cykling under en timme bjöds lagen på härnäst under en strålande sol. Temperaturen hade börjat klättra och det var riktigt varmt vid det här laget. Vi körde en bra och jämn cykling och kunde efter 2 h 52 min gå i mål som vinnare, drygt 4 min framför andra placerade Frosta Multisport. Malin & Martin gick i mål på en fjärde plats, drygt 10 min bakom.

EGAR Svart först över mållinjen med drygt 4 min tillgodo

Banan var rolig och intensiv. Man fick aldrig vila, det gällde att hålla tungan rätt i mun hela tiden. Vi körde en bra tävling i ett jämt tempo och orienteringen, som normalt sett är våran svagaste sida, gick riktigt bra tack vare att vi båda läste hela tiden och kunde backa upp varann med ett riktigt bra teamwork. Fortfarande några småmissar som kostade oss totalt sett flera minuter, men inga större bommar. Paddlingen på Nissan var riktigt rolig och det var klart avancerad vattenorientering med många möjligheter att paddla in i fel "flodarm" eller bukt. Eftersom vi låg först där hela tiden så gällde det verkligen att köra rätt och inte tappa ledningen, och det gjorde vi. Skönt var det också att det var tre stycken lyft under paddlingen, på vilka vi båda två druttade i vattnet varje gång, men det var uppfriskande, skönt och välbehövligt i den varma temperaturen.

Det kändes bra att stå högst upp på pallen :)

Detta var andra tävlingen för säsongen för EGAR, förra helgen kom vi tvåa respektive trea i Svenska Cupen Lång som gick av staplen i Omberg. Helt klart en bra början på tävlingssäsongen!

//Emma

Smålands-tidningen dagen efter

EGAR goes charity!!

Dags att förena nytta med nöje!

Gula bandet på kajakerna.

På svenska sportmässan i höstas träffade vi på en tjej som heter Kia och som höll på att starta upp en tjänst där man kunde koppla samman en idrottsprestation med en insamling för välgörande ändamål. Vi tyckte detta lät som en rolig grej och tanken väcktes att försöka samla in pengar till fredsbaskrarna som stöttar Sveriges veteraner. Kopplingen till vårt lag med fem officerare kändes självklar och möjligheten att kunna stötta kamrater som skadats i internationell tjänst med vårt idrottsutövande skulle vi självklart ta till vara. Detta fenomen är ganska nytt i Sverige och fortfarande ganska ovanligt det är dock väldigt vanligt i många andra länder och i t.ex. New York Marathon springer jättemånga för välgörenhet.
För några veckor sedan såg jag en banner på funbeat.se att tjänsten var igångsatt, sidan heter inspons.se och det var dags att göra slag i saken. Jag kontaktade fredsbaskrarna som gillade vår idé och självklart ville att vi skulle försöka samla in pengar till deras verksamhet. Vi valde att koppla ihop insamlingen med årets stora äventyr, Endurance Quest i Finland. En deltävling i Adventure Racing World Series där vi i lag om fyra skall springa, cykla, paddla, klättra, simma, åka inlines, sparkcykel...m.m. m.m. i drygt 3 dygn i sträck. Vår målsättning är att vi tillsammans med ER ska kunna samla in 10000kr.

inspons.se sköter hela insamlingen via sin portal där vi har en egen "sida" för vår insamling. 89,5% av skänkta pengar går till fredsbaskrarna. Övriga 10,5% bekostar bankernas kortbetalningsavgifter samt inspons administration. Med hjälp av denna tjänst så blir det otroligt enkelt att kombinera sin idrottsprestation med en insamling för välgörenhet.

Hoppas att ni vill vara med och stödja fredsbaskrarna och vår insamling!
http://www.inspons.se/Team/EGAR_Eksjo_Garnison_Adventure_Racing
//Danne

Fair Enough

I början av året inledde vi ett samarbete med friluftsbutiken GetOut i metropolen Bodafors. Detta har blivit ett riktigt roligt samarbete och det är lite extra kul med lokala utbyten. I helgen var det stor friluftsmässa i Bodafors. Jocke & co körde mässan för nionde gången och i år var det lite extra krydda på moset. Jag tänker då kanske inte huvudsakligen på att vi skulle vara med:) utan på att GetOut och Outnet skulle gå samman denna helg och bilda nya bolaget Outnorth.
Vi hade förmånen under helgen att ha en liten multisportmonter i butiken där vi visade lite prylar och försökte marknadsföra friluftsliv med lite mer tidspress. Intresset var förvånansvärt stort bland alla friluftsmänniskor och förhoppningsvis kommer några av alla som var framme och pratade med oss testa på sporten. Min Epic V12 surfski rönte stort intresse bland alla kajakpaddlare och många var nyfikna på vad det var för en konstig men ovanligt vacker kajak som låg där på pallarna i montern.

Vi höll även en föreläsning om dagen där vi lite mer ingående kunde berätta om hur det kan vara att tävla i multisport både på korta och lite längre tävlingar. Vi gjorde förhoppningsvis något rätt eftersom åhörarna blev fler och fler för varje föreläsning.

Stort tack till alla på Outnorth, alla utställare och framförallt till alla besökare för en jättetrevlig helg.

//Danne

Träningsläger på Mallorca

I början på april packade jag (Christian) och Emma träningsbagen och reste söderut för barmarkscykel och löpning. Vi fick sällskap av två medlemmar i Kolmården Adventures, Christer och Oskar.

Dagarna bedrevs med långpass löpning och cykel. På kvällarna fyllde vi på förråden med mycket god mat och dryck i den hyrda villan utanför Valdemossa. Förutom svett o träning så diskuterade vi mkt erfarenheter från genomförda tävlingar och förväntningar inför kommande tävlingar under 2012.

Fantastiska scenerier och trickig utförslöpning. Bra träning inför en av säsongens höjdpunkter Åre Extreme Challenge.

Och visst blev det ett och annat stopp för espresso och cafe con leche : )

Vi passade även på att hyra Mallorcas enda surfskis för uthyrning. En K2a och en K1a. Det var gott att få lite K2-träning inför Endurance Quest i sommar. Annars blev det mest balansträning av paddelpasset, eftersom K1an visade sig vara bra mkt rankare än båten hemma. Då var det skönt att vara i 15 grader varmt saltvatten istället för 7 gradigt insjövatten hemma.

Höjdpunkterna med lägret var bla:

-Kvalitativa långpass i följd.
-Klättringarna med cykel, som gav bra tröskel- och VO2 max träning.
-Perfekt träningsväder 8-20 grader.
-Bra utförs- och uppförslöpning på tekniska stigar.
-Ibland rätt krånglig navigering på 50 000delskarta.

//Christian

Träningsläger och planering!

Den gångna helgen har som bekant varit lite längre än normalt. Vad vore väl då bättre än att fylla den så gott det går med träning och förberedelser inför vad som komma skall.
Det fanns massor på agendan från början som skulle fixas och träningspass som skulle genomföras, efterhand reviderades planen dock när vi fick nya ingångsvärden och blev klokare kring hur vi egentligen skulle disponera tiden.
Helgen inleddes på fredagskvällen med cykelmek utbildning av Mäster Conny på Cykelsmedjan i Eksjö. Som vanligt när man är hos Conny blir man glad och laget tog med sig massor av tips och trix om allt mellan gaffel och bakväxel. Nu kan vi mer om ett haveri uppstår under ett Adventure Race, då behöver man plocka fram sina MacGyver kunskaper och få cykeln att rulla igen! Återigen, tack Conny för en kanonkväll!



Planen för lördagen var att inledningsvis löpträna tillsammans. Det visade sig dock att just denna lördag hade Intersport i Eksjö just löpartema och med kort varsel gick en annons ut om att man kunde få ett "trailrun-pass" med EGAR på lördag förmiddag. Vi ställde upp med fyra ur laget, men intresset för att löpträna på lördagsförmiddagar hos Eksjö borna verkar svalt. Istället gav vi de tips och råd vi kunde i butiken och tror minsann vi hjälpte till att sälja några extra skor åt Intersport.
Efter lunch var det paddelträning på programmet. Huvudsyftet var att paddla ihop de lämpligaste K2 uppsättningarna inför Endurance Quest i Finland i sommar då paddling av olika slag kommer att vara en stor del. Hemma på Sjunnarydssjön kryssades det runt i olika konstellationer med K2 kajaker och kanadensare. En hel del saker kunde uteslutas och det var viktigt att få detta pass tillsammans då möjligheterna att träna paddling ihop inför årets långa tävlingar kommer vara väldigt begränsad.
Lördagskvällen bestod av grill hemma hos Sportdirektören och flera timmar ägnades åt diskussioner kring hur laget ska arbeta på Endurance Quest. Frågeställningar som för en icke multisportare kan verka helt befängda. Några smakprov; Hur allvarliga skador bryter man för? "Ja, är det rehabiliteringstid på flera månader eller men för livet så!" Här pratar man inte om att bryta för stukningar eller blödande skavsår, det ingår troligen i normalbilden efter fem dygns tävlande. Ett annat exempel; "Om det kommer ett obligatoriskt stopp på mer än två timmar efter två dygn, kör vi på utan sömn fram dit?" Hur många funderar på att hoppa över sömn i 48 timmar för att man vet att man får sova två timmar sedan? Och efter det köra vidare i tre dygn till?
Det blev en lång kväll men viktig.




Söndagen var Mtb träning planerad. Här fokuserades på teknikträning för att höja farten på de mera tekniska partierna av cykelsträckorna. Vi tror och tycker att laget håller ganska bra fart på mera lättcyklade partier men där det blir stökigt behöver vi bli bättre. Daniel hade valt ut några problem kring teknikspåret på Ränneslätt och här nötte vi i ett par timmar. Bra uppryckare och väckarklocka att inte glömma bort att cykla riktigt struliga pass ibland, allt för att utvecklas som cyklist.
Eftermiddagen var egen tid, den spenderade några på orienteringstävling i Aneby vilket visade sig bli en bra genomkörare.



Måndagen ägnades åt rep! Inte av cyklar utan av just rep. Rep-moment förekommer allt som oftast på tävling och det kan handla om att ta sig ner för en klippa eller liknande, men även ibland upp. Detta är något man måste ha provat och tränat på för att hitta metoder som passar och som gör att man inte går in i väggen på grund av fel teknik. Andreas Svensson hade haft ett pass för att fräscha upp undertecknad och jag försökte förmedla de kunskaperna till laget. För att ta sig upp på ett rep använder man klämmor som bara kan föras uppåt på repet. I dessa fäster man "klivslingor", för att kunna få hjälp med benen. Efter lite provande och klurande var vi alla överens om att den snabbaste metoden kanske inte är att föredra med bristande teknik, utan valet föll på den lösning som gjorde att man kunde spara armarna och få mycket hjälp av benen.
Måndag eftermiddag var lagvisa förberedelser inför premiären i sprintcupen som skulle gå av stapeln på första Maj i Gislaved. Mer om detta i ett annat blogginlägg!





Resultatet under lägret blev inte tunga och långa träningspass, utan massor av små knutar som kunde lösas upp och detaljer som förbättrades. Vi kom ytterligare en bit närmare varandra inom laget och det är fantastiskt att se vilka viljor och vilket engagemang som finns inom vårt lag! Magkänslorna blir bara bättre och bättre och vi hoppas att vi inte bara presterar bra resultat utan fortsätter ha kul tillsammans.   

Håkan
Aka Sportdirektören