tisdag 28 augusti 2012

Upp som en sol… ned som en pannkaka…


Jaha, det var den säsongen… Den började väldigt bra med en första och en andra plats i Svenska cupens två första deltävlingar. Formen var på uppåtgående och förväntningarna inför Åre Extreme Challenge var höga. Det skjöts i sank av ett elakt virus som gav mig en dunderförkylning som satt i alldeles för länge och även satte käppar i hjulet för Endurance Quest i Finland, speciellt som Danne också blev förkyld. 

Kom tillslut igång med träningen igen och det började kännas bra inför Stockholm Extreme. Det gick också riktigt bra! Iallafall i sisådär en tio timmar. Var inlånad till Karlstadpojkarna i Young Multisporters - Tobbe, Olof och Martin. Körde en bra prolog förutom uppför tornet vilken med dess konstiga multipliceringssystem visade sig bli väldigt avgörande inför den kommande jaktstarten. Så vi var väl ganska besvikna när vi fick jaga iväg på typ en 14:e plats, speciellt som vi legat och nosat Silva i hälarna på alla andra delar av prologen. Jaja, bättre att jaga än att bli jagad….

Firning ned för det 80 meter höga Södertornet på prologen
Som vi jagade sen! Tog in och gick  om nio lag på cyklingen efter prologen. Tobbe navigerade som en gud och vi andra cyklade som galningar. Växlade in på 5:e plats bara 19 min efter ledande Silva till nästa sträcka som var paddling. Gjorde en hyfsad paddling och bytte sen till löpning/grottsimning. Fy fan vad kallt det var! Det började mörkna så pannlamporna åkte på men det kändes tryggt att ta rygg på Tobbe genom snårskogen. Upp och ner i helt obanad terräng ångade vi nu på. Allt gick snabbt, bra och rätt framåt… tills det plötsligt tog stopp!!

Snabbt byte från cykling till paddling. Ännu var det enbart glada miner....
Jag hoppade ner från en ca en meter hög bergsknalle (hade hoppat ned från otaliga sådana redan) men denna gång så råkade jag landa med höger fot inåtvikt. "Pang" sa det! Vrååååååål!!!! sa jag. Olof sa sen att blodet hade isat sig i hans ådror när han hörde mig skrika…. När tårarna hade slutat spruta, de värsta vrålskriken hade lagt sig och jag hade samlat mig något så var både jag och Emily Kiraly (också läkare) från Rejlers Kolmården som hade anslutit i mörkret i skogen ganska säkra på att foten nog var av. Då började nästa projekt - hur skulle jag komma ut därifrån? Mina lagkamrater hade redan ringt till tävlingsledningen som hade ringt 112. En ambulans var på väg, de hade också ringt till brandkåren för att de skulle komma och bära ut mig (det var väl nån km snårskog och upp och ner över bergsknallarna ut till närmsta väg). Men det kändes väl onödigt med brandkåren. Vi hade ju 6 starka killar som kunder turas om att bära mig. Och så blev det - med hjälp av Peter Natanaelsson, Ola Olsson och Magnus Svensson i Kålmården-laget så kom jag till slut ut ur skogen och den väntandes ambulansen. 

Blev ihoppacketerad och precis när dörrarna skulle stängas så kom mitt eget EGAR-lag farandes. Hann byta några ord med dem (visste inte då att Danne precis hade ramlat och att tävlingen snart skulle ta slut för dem också) och sen for vi iväg. 

Sen spenderades några fasansfulla timmar på SÖS-akuten där polisen kom släpandes på det ena drägget efter det andra mitt i natten. Till slut fick jag iallafall tolka mina egna röntgenbilder (läkarn fick jag aldrig träffa!) och kunde konstatera att inget ben var brutet. Vid det här laget var foten ungefär stor som en handboll och jag ville fortast möjligt därifrån. Vägen hem till brorsan blev tvungen å gå via det nattöppna apoteket vid centralstationen, eftersom SÖS inte ens har råd att förse patienterna med Dauer-lindor!!! 

Roddmaskin under prologen. Blir mycket sånt för mig framöver.... 
Efter ett besök i Umeå hos multisport-doktorn nr 1 Per Liljeholm på SportsMedicine och med magnetröntgen gjord har jag iaf fått ett slututlåtande - två ledband på utsidan är helt av, och en muskelsena på insidan är delvis av. 

Jaha, det var den säsongen det :( Beräknad rehab-tid på detta är minst ett halvår. Men om nån vecka kan jag nog börja cykla lite, fast bara landsväg och utan spd. Även paddla. Och styrketräna. Och rehabträna… Men minst 2 mån innan jag springer igen, och då på plant underlag. Och innan jag far fram obehindrat i terrängen så är det minst ett halvår - men då är det ändå fullt med snö där jag bor så då får det bli skidåkning istället! 

Trist som f-n! Men som dom säger - det som inte dödar det härdar! Jag ska nog komma tillbaks till nästa säsong ännu starkare! 

Stort tack till Emily, Peter, Ola och Mackan från Kolmården som hjälpte mig i skogen! Och självklart till grabbarna grus i Young Multisporters. Det var jäkligt kul så länge det varade....!!

//Emma

Dubbelt upp på pallen i Öregrund


I början av augusti gick för tredje gången Öregrunds Multisporttävling av stapeln. Tävlingen har dragit fler och fler deltagare för varje år. Den var nu en del av den årliga Båtveckan och gatorna kantades av folk. Kul med så mycket publik! 

EGAR representerades av Christian och Emma. Det var en solotävling, dam och herrklass. Först ca 30 min paddling fem varv runt bojar i Öregrunds hamninlopp, följt av ca 1 h teknisk och jättefin cykling som sen avslutades med två varv på en löpbana som gick genom stan och alla marknadsstånd och sen ut på klipporna och tillbaks. I herrklassen var det riktigt hårt motstånd med Multi-Mike från Axa-Adidas, Anders från Polarpuls, Simon Niemi och flertalet lokala talanger som varit med sen starten. Damklassen bjöd kanske inte på riktigt lika hårt motstånd, men då gällde det ju att slå så många herrar som möjligt! 
Christian på tredje plats bakom Mike och Simon
Både Christian och Emma gick ut hårt i starten. Christian ledde ett tag, men efter några varv låg han stabilt på fjärde plats någon kajaklängd bakom Mike, Simon och Anders. Emma tog genast täten i damklassen och låg länge på 6:e plats totalt men tappade nån plats på slutet. 
Emma växlar ut på cyklingen
Växling under publikens jubel till cykel. Sen startade den mycket fina cyklingen som mestadels gick på riktigt teknisk stig i Öregrunds skogar. Emma tappade nån plats till i totalen när några starka killar körde om på cykeln men ökade successivt ledningen i damklassen. Christian behöll stadigt sin fjärde placering tills Simon helt plötsligt fick punka och Christian kunde ta sig upp till tredje plats. 

Ut på sista löpningen som delvis gick genom den lilla stadens trånga gränder. Kul att så mycket folk hejade på en. Då kan man alltid krama ur det lilla sista mycket lättare!

Christian går ut på sista varvet på löpningen med lätta steg
Emma kunde tillslut med god marginal gå i mål som vinnare i damklassen och nia i totalen. Christian gick i mål som trea, bara några minuter efter Anders och Multi-Mike. Vilken EGAR-dag!! Dubbelt upp på pallen! Vi ser fram emot att försvara våra placeringar nästa år - Jari Palonen som arrangerar utlovar ett ännu större arrangemang tills nästa år!



//Emma och Christian

lördag 25 augusti 2012

Högst upp på pallen i Karlstad!!!!

Lördagen den 24 augusti var det dags för årets upplaga av Utmaningen som arrangeras av Karlstad multisport.
Som alltid tycker jag det är trevligt att tävla på hemmaplan, det är nått visst med de värmländska skogarna....

Innan start, taggade men glada
Och även detta år valde "sola" att lysa med sin frånvaro, men det gjorde inte så mycket. När man tävlar i Karlstad brukar man ändå bli blöt tidigt i tävlingen och sedan med jämna mellanrum för att garantera att man aldrig är torr om fötterna.
Starten gick klockan 10.00 och började med en snitslad löpning längs Frödingleden, simma över Alsterån och sedan tillbaka igen.
Redan här märker jag att det går lite tungt med andningen och håller hårt i snodden fram till Christian.
Växling inne på TA och sedan bär det av ner till kajakerna.

Bitvis var det vassigt
Det blåser en ganska hård sidvind och jag tänker tyst att det var en himla tur att jag tränat på just sidvågspaddling. Det var många lag som hade det lite jobbigt i vågorna.
Efter halva sträckan var det dags för landstigning och en kort orientering med klipphopp. Hoppet var säkert inte mer än fyra meter men när man står där uppe känns det betydligt högre....
Paddling tillbaka och sedan upp för växling till mtb.

Simtur över Alsterån
Vi växlar ut samtidigt som Polar Puls från Stockholm och ca 10 minuter efter FJS, perfekt tänker vi,  nu håller vi detta och hamnar på pallen.
Cyklingen går mestadels på riktigt fina skogsstigar och vi cyklar på bra, och mina luftrör fungerar betydligt bättre på cykeln.
Efter ungefär halva sträckan är det växling till orientering och där står supporten (Peter och William) mitt i skogen och regnet för att heja på oss.
Det är faktiskt en riktig humör-höjare att få några glada tillrop där man minst anar det....
Även här håller vi ihop med Polar och gör så under hela sträckan. Det känns dock fortfarande som jag har ett sugrör att andas genom och jag kan inte komma ihåg när det var så jobbigt att springa senast.
Men till slut har vi sprungit klart och får sätta oss på cykeln för sista sträckan in till mål.
Vi har tagit in på FJS och har nu endast fem minuter upp till första platsen.
Direkt efter målgång, har fortfarande inte förstått vad som hänt
Sista sträckan på cykel börjar med ren asfalt och det är bara att trycka på, vi trampar oss igenom metropolen Skattkärr för att sedan avsluta med fin stig tillbaka mot Alsters herrgård.
Och med två, tre kilometer från mål får vi reda på att FJS har gjort en ordentlig orienteringsmiss och att vi nu ligger på delad första/andra plats tillsammans med Polar.
Sen händer det mest overkliga, Ulf i Polar får punktering med två knappa kilometer kvar till mål och helt plötsligt ligger vi först.
Så det är bara att cykla så fort vi kan mot mål, hela tiden övertygade att Daniel och Kristin från FJS skall komma flygande bakifrån och gå om.

Prisutdelning
Men vi lyckas hålla undan och korsar mållinjen först av alla. Glada men lite chockade över hur detta gick till.
Visst var målet denna dag att hamna på pallen, men att stå överst var inget vi räknade med.
Fast kanske var det vår tur att äntligen få lite medgång. Efter denna misär sommar med allt för mycket sjukdom och skador så var det nog vår tur.
Men det är just detta som är charmen med multisport, det går upp och ner, framgångar löser av motgångar och som lag blir vi starkare av båda faktorerna.

//Malin

söndag 19 augusti 2012

Det skulle ju bli revansch för Endurance Quest!!!

Inför tävlingen Stockholm Extreme var revanschlusten på absolut topp. Nu skulle vi få vår chans att visa vilken kapacitet vi har i laget på längre tävlingar. Som Ni alla minns så blev det ju något av ett antiklimax när vår stora målsättning detta år, Endurance Quest i Finland gick om intet på grund av sjukdom i laget. Nu skulle vi få en längre tävling, kring 24 timmar där vi skulle få göra det vi gillar allra mest. Men......

Vi tar det från början!
Laget sammanstrålade på Kavallerikasern i Stockholm på torsdagskvällen. Laget var denna gång Christian som kapten, Daniel som navigatör, Malin som ansvarig för mat och utrustning och Martin som andrenavigatör. Med till tävlingen fanns också undertecknad (Håkan) som "Sportdirektör" och liverapportör samt Jocke, vår kontakt på Outnorth som ville följa tävlingen för att få en bättre inblick i vad vi pysslar med.
Inledningsvis så fylldes kvällen med sånt som alltid krävs inför längre tävlingar, massor av materieltjänst. Malin höll ihop detta föredömligt och i ganska hygglig tid kunde vi krypa till sängs för en rejäl nattsömn.
Tävlingsdagen började med registrering och inlämnande av utr och mat mm som organisationen skulle transportera ut till de växlingsplatser (TA) där vi skulle behöva den. Vid klockan 1200 gick starten på Medborgarplatsen för den prolog som skulle inleda tävlingen. Prologen gick till så att alla lag delades in i 4 grupper. Prologen innehöll fyra slingor som vardera tog ca 30 min, därefter startade man om med nästa slinga vid hel timma. EGAR`s första slinga var roddmaskinsstafett. 8000m skulle avverkas i 1000m delar, vilket innebar att alla i laget rodde 1000x2. Denna sträcka gick bra och tävlingsviljan växte ut direkt när all publik kunde följa exakt hur det gick för de olika lagen. Efter lite vila var det omstart på slinga 2 som var en stadsorientering. Även denna gick bra även om tempot drivs upp som att tävlingen skulle avgöras redan på prologen. Sträcka 3 var firning (repellering) nerför Södertorn. En ca 80 m hög byggnad intill Medborgarplatsen. Tävlingsmomentet här var endast tiden det tog att springa uppför alla trappor till taket. Själva firningen skedde utanför tidtagning så ingen skulle stressa i det momentet. Denna sträcka blev dock väldigt avgörande då det visar sig att tiderna inom laget multiplicerades med 4 för att ge större differens. Vilket det också blev, men som sagt, det är aldrig på dessa sträckor tävlingen avgörs. Sista prologsträckan var ytterligare en stadsorientering som gick helt enligt lagets planering.

Foto: Sträcka 1 igång.8000 m roddmaskin, just nu 2a bakom AXA. Nu är vi igång, håll tummarna det närmaste dygnet, försöker uppdatera så ofta jag hinner.
Daniel aka Lassi Karonen!!

   Foto: Laget är nu klara med loop 3 på prologen. Trapplöpning 21 våningar för att därefter repellera ner! Gött!
På väg nedför Södertorn!

Efter lite vila och en extra enegiboost från den så lägligt placerade hamburgerkedjan var det dags att starta själva tävlingen. Detta skulle ske med jaktstart utifrån de tider lagen haft med sig från prologen. EGAR skulle efter vissa problem med tiderna gå ut som 11;e lag, 13 min efter ledande lag. Vi var inte oroliga för detta eftersom vi vet att allt kan hända de nästkommande 20 timmarna i skogen och i skärgården.
Första sträckan var en mountainbike orientering ut ur Stockholm till Årsta havsbad. Orienteringen bjöd på några klurigheter där man kunde tappa tid och en hel del lag gjorde så också. Tyvärr även EGAR som tappade en del på denna sträcka. Fokuseringen på växlingen ut på paddlingen var enorm och laget växlade sig förbi minst 2 lag, återigen visar det sig att det finns mycket att tjäna på att vara duktig och organiserad i växlingarna. Paddlingen gick söderut förbi Berga till första kontrrollen, där skulle lagen gå iland och springa en ganska kort orientering. Orienteringen hade dock en kontroll placerad i en grotta, dit begav sig självklart "Sportdirektören" och "Outnorth-Jocke" för att ge baktider och heja på vårt lag. Paddlingen verkade ha gått bra och laget var vid gott mod om än lite frusna när kajakerna lades upp för att påbörja löpningen, jag och Jocke visste dock att de snart skulle bli frusna igen vid grottan som de skulle in i. Grottan bestod nämligen av 7-8 gradigt källvatten och det var simmande man var tvungen att ta sig fram där inne, vi hade sett hur lagen före hade kommit ut med sammanbitna ansikten och en hel del svordomar haglade kring utgången från grottan.

På vägen dit blir vi stoppade av Chrille, vår gamla kamrat som nu ingick i tävlingsorganisationen. "Har ni hört vad som hänt Emma?" Jag och Jocke hade inte hört något sedan vi bara för några minuter sedan hade hejat på Emma då hon denna gång tävlade för Karlstad Multisport. De hade gjort ett bra lopp så långt och såg pigga ut. "Hon har brutit benet och vi måste fixa nu så hon kommer till sjukhus, men det verkar som det är långt in i skogen och svårt att bära!" fortsatte Chrille. F**n, kan det inte vara slut med otur i vårt lag var en av mina första tankar då vi hade erbjudit oss att hjälpa till med något. Vi begav oss till grottan där det fanns mer personal ur tävlingsledningen och vi försökte få grepp på vad som hänt. Det visade sig att Emma hade klivit snett i mörkret och troligen brutit foten, det verkade inte vara någon större fara och hennes lagkamrater och ett lag från Kolmården fanns också där. Med stor oro följde vi nu hur organisation löste ut detta, det var dock tillräckligt många kockar inblandade så Jocke och jag valde att finnas tillhands men att inte börja styra i något. Emma kom ut till den väntande ambulansen samtidigt ungefär som vi inifrån grottan hör hur någon slagit sig, jag hör direkt att det är Daniel! Jag springer in i grottan och ser hur Daniel med stora smärtor tar sig upp ur det kalla vattnet och håller sig för höften/låret! Nej, nej nej!!! Inte mera nu!!! Danne har fallit ner från en och en halv meter,ner i det kalla vattnet och där landat på en sten. Haltande kraftigt tar sig Daniel och resten av laget ut ur grottan och vi försöker peppa varandra att försöka komma igång för att Daniel ska få upp värmen igen, med förhoppningen att smärtan skall släppa. Han går med på detta men samtidigt inser vi nog alla att detta kan vara slutet på Stockholm Extreme även denna gång.
Nu sammanstrålar dessutom våra olyckskorpar med varandra, Emma bak i ambulansen och Daniel haltandes förbi utanför, efter att kort ha pratat med varandra så försöker ändå laget köra på för att se om det går, men efter orienteringen är det solklart att det inte håller. Daniel har en rejäl lårkaka som gör att han har stora smärtor när han springer och han kan inte böja benet tillräckligt för att kunna cykla. Beslutet är lika enkelt som det är bittert, här slutar Stockholm Extreme för EGAR, både för laget och för Emma som vi lånat ut!

Känslorna är många när vi packar ihop oss i bilen för att ta oss in mot Kavallerikasern igen. Det var ju vår chans i år att få köra en lång tävling! Det var vår chans att få visa Jocke vad som är så härligt med denna sport, men nu fick han bara se skador och besvikelse!

Efter en ofrivillig natt i logementssäng så åkte vi och samlade ihop all utrustning och beskådade hur Silva i stor stil vann tävlingen. Återigen med stor bitterhet i munnen. Kvällen kom och vi passade på att ha lagmöte en dag tidigare än beräknat, Emma kom från sjukhuset med beskedet att benet inte var brutet men att troligen var ledband avslitna på utsidan av foten. Troligtvis så är denna säsongen därmed slut för Emmas del. Daniels lårkaka var inte mycket bättre denna dag så beslutet var inget att grubbla över.

Så Stockholm Extreme fortsätter att vara en förbannelse över laget, förra året tvingade att bryta på grund av sjukdom och detta året på grund av skador. Det är tur att det kommer fler tävlingar och att motivationen i laget finns att prestera på långa tävlingar framöver.
Till nästa år kommer vi ha offrat mina gamla ol-strumpor till tävlingsgudarna att turen skall vara på vår sida! Eller vid närmare eftertanke kanske det räcker med att hota dem med att göra det!

/// Håkan aka "Sportdirektören"